Per-Arne Wahlstedt (sjätte man från vänster i bakersta raden) spelade några säsonger i Sirius A-lag.
Intervjun med Per-Arne Wahlstedt på ett kafé i Uppsala inleds med ett fotbollssnack med hög nostalgifaktor.
P-A, som han kallas, var en viktig kugge i först Sirius och sedan AIK:s backlinje under några allsvenska säsonger i mitten på 1970-talet. Inför VM 1974 var han uttagen i 32-mannatruppen men gallrades bort när truppen bantades till 24 spelare.
– Jag var i London sju månader i sju månader också och tränade med Arsenal. Men det blev inget proffskontrakt på grund av att jag inte var brittisk medborgare. Det var svårt för utlänningar att få tillstånd att spela i England på den tiden. Egentligen vill de bara ha en utländsk spelare i ligan och det var Pelé, säger Per-Arne Wahlstedt.
Spelarnamnen och anekdoterna avlöser varandra: Leffe Eriksson, Hasse Selander, bröderna Leback, Sanny Åslund, Liam Brady, Charlie George.
Sport, framför allt fotboll, var under 60- och 70-talet en stor del av P-A:s liv. Men ganska snart efter idrottskarriärens slut började det gå snett och han inledde ett av- och på-förhållande med droger. Hur illa det var vill P-A ogärna gå in närmare på.
Siriusspelaren Björn "Lill-Garvis" Carlsson vinner en nickduell i den allsvenska seriepremiären mot AIK på Råsunda 1973. Den vitklädde Siriusspelaren längst till vänster är Per-Arne Wahlstedt.
Per-Arne Wahlstedt var en omskriven Siriusprofil på 1970-talet. Här är några av hans egna urklipp ur UNT.
Kring millennieskiftet insåg P-A att hans erfarenheter skulle kunna gestaltas litterärt. Han gick en skrivarkurs och fick blodad tand. Senare kom han i takt med författarna Stig Larsson och Cyril Hellman, vilket banade väg för publicering.
I den nyutkomna novellsamlingen "Folk och rövare" (Ars förlag) berättar han i skönlitteraturens form om livet som drogmissbrukare i Stockholm på 80-talet. Fram träder en skuggvärld som befolkas av missbrukare och langare.
Miljöerna är ruffiga lägenheter och platser som vanligt folk helst undviker att besöka kvällstid, exempelvis Lugnets industriområde i södra Stockholm. Det är jämnat med marken sedan ett par decennier och har ersatts av bostadsområdet Hammarby sjöstad.
Per-Arne Wahlstedts alter ego i "Folk och rövare" heter Tomas, en amfetaminmissbrukare som alltid försöker hitta lösningar på svåra problem.
Äktheten i novellerna betonas av Stig Larsson, som har hjälpt P-A att tukta manuset och även skrivit efterordet:
"Det finns böcker som det vore en orätt om de inte blev utgivna. En orätt kanske inte främst mot författaren utan mot läsarna, de framtida läsarna. Att Per-Arne Wahlstedts 'Folk och rövare' tillhör den kategorin beror på två saker. Han beskriver en värld som mig veterligen aldrig riktigt har gestaltats: Tjackpundarvärlden i Stockholm."
– Cyril, Stig och jag satt på Stigs stamkrog Rosa drömmar på Lilla Essingen och gick igenom novellerna. Vi betade av dem en och en under några lördagar. Det var extremt värdefullt.
Författaren Stig Larsson textcoachade P-A Wahlstedt inför utgivningen. "Vi satt på Stigs stamhak på Lilla Essingen och gick igenom en novell varje lördag", säger P-A.
Att huvudpersonen i de tolv berättelserna, missbrukaren Tomas, bär likheter med P-A Wahlstedt är tydligt.
– Så är det. Tomas är en utsatt person som befinner sig i en farlig miljö. Våldet finns alltså där, antingen som en realitet eller hot. Det är verkligen inte frågan om nån lek. Samtidigt ser inte Tomas sig som ett offer, utan det finns hela tiden ett hopp och en längtan hos honom. Tomas är övertygad om att alla problem går att lösa.
Per-Arne Wahlstedt ser sig själv som en överlevare. "Troligen har jag min grundfysik att tacka för att det oftast slutat bra", säger han.
Att undvika offerkoftan har varit viktigt för P-A. Han skyller inte på någon annan utan är tydlig med att han har ett eget ansvar för sina handlingar.
För P-A har författandet också fungerat som terapi. Genom att skriva har han kunnat bearbeta jobbiga upplevelser och panikartade situationer. Och sådana händelser finns det många av i "Folk och rövare", inte sällan skildrade med en svart humor.
– Det mesta bygger på mina egna upplevelser och de personer jag mött. Vad jag vet är ingen av dem i livet idag. Det är bara jag kvar.
Per-Arne Wahlstedt debuterar som författare vid 78 års ålder. "Troligen är jag den ende spelare i allsvenskan som gett ut en skönlitterär bok", konstaterar han.
Själv tror Wahlstedt att han har sin idrottsbakgrund att tacka för att han lever idag. Han har alltid haft en fysisk grundstyrka och kondition att luta sig mot.
Att han verkligen är en överlevare framgår också av två våldsamma olyckor han varit med om. Ena gången spräckte han skallen i en svart backe i Val Gardena i de italienska alperna. Då låg han i koma några dygn men återhämtade sig.
– Andra gången var i bilen mellan Uppsala och Vassunda. Jag körde av vägen och krockade med ett träd. Bägge lungorna punkterades och höfterna åkte ur led. Men det gick att fixa på Akademiska, minns P-A.
Per-Arne Wahlstedt har alltid haft lätt för att skriva och formulera sig. Efter debuten med "Folk och rövare" vill han fortsätta på författarbanan. "Jag har mer att berätta", säger han.
Hans närmaste plan är att försöka få till ett andra releaseparty för "Folk och rövare", den här gången i Uppsala. På boksläppet på puben Engelen i Gamla stan i Stockholm för ett par veckor sedan gästades P-A på scenen av Stig Larsson, musikern Toni Holgersson och skådespelaren Ola Rapace.
– Det vore kul att göra samma grej här i Uppsala också.
