Gustaf Fröding, som 20-åring vid ankomsten till Uppsala universitet 1880, och som 43-åring när han vistades på Uppsala hospital i Ulleråker.
Litteraturvetaren Johan Svedjedal, professor emeritus vid Uppsala universitet, fokuserar på Frödings studentår i sin nya bok "Dä kvetter".
Svedjedal tecknar bilden av en rumlare som tycker att universitetsstudier är överskattade. Kurserna i främst humanistiska ämnen finner han trista och meningslösa. Försöken att gå på föreläsningar och seminarier blir halvhjärtade och han lämnar, i likhet med många andra, Uppsala utan examen.
– Däremot ägnade Fröding sig åt självstudier. Han följde idédebatten och tog del av den samtida litteraturen, säger Johan Svedjedal.
Fröding kom som 20-årig student till Uppsala 1880 och tillbringade totalt sju terminer vid universitetet. Enligt Svedjedal har forskningen traditionellt inte lagt särskilt stor vikt vid författares studenttid. Själv har han en annan åsikt.
– För många författare är ungdomsåren formativa. Det är ofta då idéer och tankar uppstår, man skaffar sig kunskap och odlar kontakter inför framtiden. Det gäller även Fröding.
Svedjedal betonar att Fröding knappast hade någon uttänkt karriärplan som skulle leda till den litterära parnassen. Det var inte så att han medvetet valde ett självdestruktivt leverne för att dramatisera sitt liv och skaffa sig stoff till diktargärningen. Ändå blev det rucklarens väg han kom att följa.
– Allt Fröding tog sig för gjorde honom oanställningsbar. Då återstod i princip bara skribent, eller litteratör som det hette då. Det var han nöjd med, säger Svedjedal.
I boken skriver Svedjedal träffande:
"Fröding gjorde vad han behövde för att slippa undan en livstidsdom till adjunkt, lektor eller häradsskrivare".
Vad gäller det hårda festandet under Uppsalaåren så började Fröding knappast från noll. Redan under läroverkstiden i Karlstad hade han hunnit skaffa sig avancerade alkoholvanor. Väl på plats i Uppsala tog han supandet till nya nivåer.
Enligt Johan Svedjedal sökte sig Fröding och andra studenter till allmänna krogar när det skulle festas på lokal.
Festandet skedde på allmän lokal i kamratkretsar. Gasker och andra tillställningar inom nationslivet var han inte mycket för. Hans målbild var snarare motvalls bohem än följsam bracka. Om Fröding varit student i dag hade han troligen föredragit ett ställe som Palermo än gått på gask på Värmlands nation, gissar Svedjedal.
På 1880-talet var det utskänkningsstället Taddis i korsningen Östra Ågatan–Drottninggatan som gällde för Fröding och hans vänner. Huset, där LundeQ:s bokhandel låg under många år, står fortfarande kvar.
Frödings alkoholmissbruk är omvittnat. Att hans sista ord på dödsbädden ska ha varit: "Finns det ingen som kan ge mig en rejäl konix (konjak)?" låter inte orimligt. Supandet tog stor plats i hans liv och drabbade hälsan. Magbesvär ondgjorde han sig över redan året efter ankomsten till Uppsala.
Även besöken på Uppsalas bordeller gick ut över hälsan. Vid åtminstone ett tillfälle fick han uppsöka läkare för venerisk sjukdom.
I ett brev berättar Fröding att behandlingen utfördes med kniv av ”pittologen Björkén” (läkaren Johan Björkén). I samma brev skildrar han, med en blandning av skryt och skam, hur det smärtsamma ingreppet gick till.
Gustaf Fröding (t h) tar sig ett dopp tillsammans med kollegan och vännen Verner von Heidenstam.
Frödings Uppsalaår sammanföll med prostitutionens högkonjunktur i Sverige. I Uppsala fanns flera kommunalt reglerade bordeller som knappast hade ont om kunder. Den blivande diktaren var med andra ord inte unik när det gäller bordellbesök, nedsättande kvinnosyn och svinaktigt beteende.
– Det fanns ändå ett stort spektrum bland män. Vissa tog tydligt avstånd, andra betedde sig i likhet med Fröding lite hur som helst. Samtidigt förekom också rena övergrepp och våldtäkter, säger Johan Svedjedal.
För Fröding var det så tillvaron var beskaffad. Han skämdes inte för att köpa sex. I början handlade det om olika prostituerade, men efter att han fått sitt stora arv tycks han ha köpt sig en permanent "älskarinna". Så gjorde ofta män som hade det gott ställt.
Johan Svedjedal framför huset där krogen Taddis låg på 1880-talet. Dit styrde Gustaf Fröding ofta stegen under sina år i Uppsala.
För unga studenter var det i praktiken otänkbart att inleda en normal kärleksrelation med en jämnårig kvinna från Uppsalas borgerliga skikt. Och för Fröding var steget extra stort.
– Han kunde inte få ihop det med en vanlig kvinna, de var aldrig intresserade av honom. Det var hans trauma. Han ansågs vara löjeväckande, vilket också framgår av dikterna.
På vilket sätt väckte han löje?
– Fröding var i grunden fumlig, blyg och bortkommen i sociala sammanhang. Han lärde sig också att spela den rollen och kom att använda den som ett skydd. Så på ett sätt var hans tafatthet både en roll och en del av hans personlighet.
Fotnot: Johan Svedjedals bok "Dä kvetter" (Albert Bonniers förlag) utkommer 2 maj.
Gustaf Fröding på ålderns höst? Faktum är att han inte blev mer än 50 år, det vi i dag kallar medelålders.