Kerstin Söderberg och Elsie Johansson. I förgrunden syns rosorna Kerstin hade med sig.
Diktfynd del 3
â Jag Ă€r lite nervös faktiskt. Det var bra lĂ€nge sedan jag trĂ€ffade Elsie. Jag har tĂ€nkt pĂ„ henne ibland. Vi jobbade tillsammans sĂ„ vi umgicks mycket, Ă€ven pĂ„ fritiden, sĂ€ger Kerstin Söderberg.
För en tid sedan skulle Kerstins fönster renoveras. Sonen Mikael Söderberg behövde dÄ flytta en bokhylla sÄ hantverkarna skulle komma Ät. I bokhyllan fanns ett gammalt tidskriftsstÀll dÀr han hittade 34 tidiga dikter, skrivna av Elsie Johansson. Kerstin Söderberg fick dem för snart femtio Är sedan.
â Hon började skriva mycket dĂ„ och jag var intresserad, sĂ„ det var vĂ€l dĂ€rför hon gav dem till mig. Men vi pratade mest om jobb och barn nĂ€r vi trĂ€ffades, det gamla vanliga, sĂ€ger Kerstin och skrattar.
UNT har hÀmtat Kerstin Söderberg och tillsammans Äker vi hem till Elsie Johansson. Författaren har svÄrt med minnet men inte sÄ svÄrt att det Àr helt borta, det kommer och gÄr. Hon har en hel del minnen frÄn barndomen, men inte lika mÄnga frÄn nÀr de tvÄ umgicks, dÄ de bÄda var i fyrtioÄrsÄldern.
Vi möter UNT:s fotograf utanför Elsies bostad och vi hjÀlps Ät med Kerstins rollator, hennes jÀttebukett med rosor hon köpt till Elsie och en kasse med böcker skrivna av hennes vÀninna.
VÀl uppe pÄ fjÀrde vÄningen ringer hon pÄ och dörren öppnas av Elsies man Thore. Bredvid stÄr Elsie.
â Hej, det var lĂ€ngesedan, sĂ€ger Kerstin Söderberg och rĂ€cker fram blommorna.
â Ja hur mĂ„nga Ă„r kan det vara? sĂ€ger Elsie Johansson och tar glad emot buketten.
â En sĂ„ fin lĂ€genhet du har, sĂ„ ljust och fint!
â Ja, det kan jag inte neka till, sĂ€ger Elsie med ett skratt.
Vi sÀtter oss i "pratrummet" som hon kallar sitt vardagsrum.
â Kommer du ihĂ„g mig Elsie?
â Det Ă€r ett svagt minne. Jag fĂ„r sĂ€ga som det Ă€r, jag har fĂ„tt en ganska stark minnesförlust. Det Ă€r vĂ€ldigt trĂ„kigt, som att man förminskar en annan mĂ€nniskas vĂ€rde, men det handlar inte om det. Det Ă€r den absoluta oförmĂ„gan, jag kan inte minnas. Att bara ha sina barnaminnen rĂ€cker inte till. Men jag Ă€r tacksam för livet och inser att det börjar sjunga pĂ„ sista versen.
â Jag kommer ihĂ„g dig, men jag har sett dig i tidningarna sĂ„ dĂ„ minns man ju, sĂ€ger Kerstin.
Elsie Johansson skriver i sin vÀn Kerstin Söderbergs exemplar av "Potatisballader".
De trÀffades pÄ Postverket dÀr de bÄda arbetade. Kerstin berÀttar att Elsie var gladlynt, trevlig pÄ alla vis och hjÀlpsam. Att hon var duktig pÄ att prata och hade ett stort ordförrÄd. SÄ Àr det fortfarande. Elsie berÀttar om sina barnbarn, sin skilsmÀssa frÄn ett 55-Ärigt Àktenskap och sitt liv.
Elsie Johansson fÄr sina glasögon av Thore och en klargul penna av UNT samt ett anteckningsblock dÀr hon hummande och prövande med orden och ordföljden formulerar sin hÀlsning innan hon skriver in den i Kerstins exemplar av "Potatisballader", en poesisamling frÄn 1981.
Till slut bestÀmmer hon sig för: 18/4 2023 Vid glatt och uppfriskande möte med vÀnnen o f.d. kollegan Kerstin Söderberg frÄn gamla vÀnnen Elsie J.
â Tack för att du kom Kerstin. Vi jobbade pĂ„ hĂ„rt!
â Ja, vi har jobbat bra!
â Det var en stor förlust för det Kungliga Postverket nĂ€r vi slutade, sĂ€ger Elsie Johansson och de bĂ„da tar varandras hĂ€nder och skrattar gott tillsammans.
"Det var en stor förlust för Kungliga Postverket nÀr vi slutade", sÀger Elsie Johansson till Kerstin Söderberg och de skrattar gott tillsammans.
14 av de 34 tidiga dikterna har UNT Ă€nnu inte kunnat hitta i nĂ„gon av Elsie Johanssons poesisamlingar, trots kontakter med litteraturvetare över hela landet. FrĂ„gan kvarstĂ„r alltsĂ„: Ăr dikterna opublicerade? Elsie ber oss att ta kontakt med hennes tidigare förlĂ€ggare pĂ„ Bonniers. Vi fortsĂ€tter söka svaret.