Klassiker Ă€r det lĂ€tt att avfĂ€rda innan man har lĂ€st dem. Jag trodde att Henrik Ibsens âHedda Gablerâ (1890) var en nĂ„got förbisprungen pjĂ€s om kvinnlig frigörelse, men upptĂ€ckte att Hedda Ă€r en begĂ„vad, olycklig egoist som förstör andra mĂ€nniskors liv av ren tristess. Hon tror att makt över andra ska ge henne en kick, men inget hon gör kan ge henne nĂ„gon tillfredsstĂ€llelse eftersom hon saknar kontakt med sig sjĂ€lv.
I den norska författarens Vigdis Hjorths omdiktning Ă€r det i stĂ€llet en man som kĂ€nner sig instĂ€ngd i sitt Ă€ktenskap. Han har fĂ„tt namnet Henrik â som Ibsen sjĂ€lv. Henrik Ă€r son till en förmögen redare. Efter att familjen har gjort konkurs gifter han sig med Elsa och börjar jobba pĂ„ svĂ€rfaderns bensinmack.
PĂ„ romanens första sida har de varit tillsammans i Ă„tta mĂ„nader och han avskyr henne och hennes familj djupt och innerligt. De Ă€r banala och nöjda, pratar om att maten Ă€r god och huset Ă€r vackert â och han Ă€r rĂ€dd att bli likadan sjĂ€lv.
Sedan flyttar hans gamla kĂ€rlek Tale LĂžvlie tillbaka till stan. Hon Ă€r konstnĂ€r och vĂ€nster â allt som han och Elsa inte Ă€r. Redarsonen blir kĂ„t pĂ„ socialisten, som Ă€r nĂ€stan lika borgerlig som han sjĂ€lv. Ni kan gissa vad som hĂ€nder sedan.
Kanske vill Hjorth visa att Henriks lÀngtan efter ett annat liv med Tale Àr klichémÀssig för att han, i likhet med Hedda, Ànnu inte kÀnner sina egna behov. Men redan det faktum att jag försöker göra en sÄdan vÀlvillig tolkning innebÀr att Hjorth har misslyckats.
Ibsen behöver jag inte visa nĂ„gon vĂ€lvilja alls. Hans pjĂ€s börjar knarrigt, men blir snart sĂ„ berörande att jag sitter och tĂ€nker âGör inte det dĂ€r!â nĂ€r personerna Ă€r pĂ„ vĂ€g att göra nĂ„got pinsamt.
JÀmfört med den manipulativa Hedda Àr Henrik snÀll och lite mesig. Kanske Àr det ett sanningsenligt portrÀtt av skandinavisk medelklassig manlighet anno 2019, men det gör att romanen blir mycket blekare Àn pjÀsen.
Ăven sprĂ„ket Ă€r blekt. Hjorth redovisar enkla konflikter pĂ„ ett övertydligt och opersonligt vis. Jag hittar ingenting som förklarar varför hon har varit intresserad av att skriva romanen.
Gissa var man hittar en snuskig, dubbeltydig vits â hos Ibsen 1890 eller hos Hjorth 2019? PĂ„ de 130 Ă„r som gĂ„tt har litteraturen blivit tamare. Vi har fĂ„tt en sorts passiv-aggressiv normalprosa.
Om det finns en person i âHedda Gablerâ som det skulle vara spĂ€nnande att skriva vidare om sĂ„ Ă€r det Thea Elvsted. Det Ă€r Thea som bryter upp frĂ„n ett dĂ„ligt Ă€ktenskap â inte Hedda.
Thea Àr helt klart pÄ vÀg nÄgonstans, Ätminstone till dess att Hedda förstör hennes framtid.
Litteratur
Vigdis Hjorth
Henrik
Ăvers. Gun-Britt Sundström
Natur & Kultur