Johan Tralau har sitt tjänsterum ett par trappor upp i den historiska byggnaden Skytteanum, mitt i Uppsalas klassiska kvarter.
Fast "Uppsaladeckare" kan snarast betraktas som en underdrift. Faktum är att Johan Tralaus bok är fullständigt marinerad i akademisk uppsaliana.
Att geniet och galenpannan Olof Rudbeck finns med i intrigen är ingen slump. Det vimlar nämligen av koder, symboler, hemliga sällskap, ledtrådar och villospår som gör både läsarna och den utredande kriminalinspektören Erika Lönnroth lätt vimmelkantiga. Men till sist klarnar bilden och den sista pusselbiten faller på plats i de dramatiska slutscenerna en sen natt i Universitetshuset.
Dessförinnan 400 sidor med ond bråd död i välkända miljöer för den som kan sitt akademiska Uppsala. Den institution som Johan Tralau besudlar med blod är dock inte hans egen, statsvetarnas. I stället slår han klorna i litteraturvetarna, vars institution han tagit sig friheten att placera på Uppsala slott (där den tidigare också legat).
Vägen till den skönlitterära debuten har knappast varit spikrak berättar Johan Tralau, som bjuder på espresso i små porslinskoppar med fat på tjänsterummet ett par trappor upp i Skytteanum.
– När jag var ung var jag säker på att jag någon gång skulle skriva en roman. Men åren gick och jag ägnade mig enbart åt vetenskapliga artiklar och essäer. På senare år har jag omprövat många saker, bland annat mitt skrivande.
Johan Tralau kommer in på ett resonemang om att vetenskapliga texter är hårt mallade och att forskare helst ska skriva lite tråkigt.
– Man får absolut inte skriva som man gör i deckare, alltså presentera lösningen på problemet i slutet. Det har jag aldrig förstått. Därför har det varit lustfyllt att skriva "Höken sjunger om död", där jag inte bara får lösa utan också hitta på problemet. Jag känner mig faktiskt som pånyttfödd som skrivande person.
Johan Tralau skrev huvuddelen av sin debutdeckare för över tio år sedan. Under pandemin putsade han till manuset och har nu fått sin bok utgiven på Polaris förlag.
Det mesta av manuset skrev han redan 2011 utan att känna sig särskilt nöjd med resultatet. Under pandemin tog han fram texten igen, kompletterade, bearbetade och fick manuset antaget av bokförlaget Polaris. Det gör honom till förlagskollega med författare som Lena Andersson, Klas Östergren och Karin Smirnoff, för att nämna några kända namn.
– Det är givetvis mycket glädjande. Förlaget har stöttat på ett bra sätt och verkligen vårdat mitt manus. Den genre jag vill lägga mig kanske inte är alldeles vanligt bland svenska deckardebutanter. Men kan kanske kalla det ett lärt mordmysterium och en gåta som förhoppningsvis ska underhålla även på ett intellektuellt plan, säger Johan Tralau.
Fast kroken agnad med Dan Browns "Da Vinci-koden" nappar han inte på.
– Nej, jag har bara läst en bok av Dan Brown och den var i ärlighetens namn inget för mig. Då pratar jag hellre om Umberto Eco, som jag faktiskt intervjuat en gång. Han berättade att hans böcker ofta är kodade på flera nivåer men att de går att läsa med behållning även om man är ointresserad av symboler och gåtor. Så vill jag att det ska vara med mina böcker.
Universitetshuset är bara en av de välkända Uppsalamiljöer som Johan Tralau skildrar i "Höken sjunger om död". Där inne låter han de rafflande slutscenerna utspela sig.
Själv uttrycker Johan Tralau det som att han lägger ut ett antal påskägg med dolt innehåll. Som mördarens identitet till exempel. Där finns en utlagd ledtråd som varken förlagsredaktören eller någon av dem som fått läsa manuset lyckats upptäcka.
"Höken sjunger om död" kommer att få åtminstone två efterföljare i samma serie. Det lite omaka paret polisen Erika Lönnroth och akademikern Sebastian Grimner återkommer alltså i nya äventyr.