Folkbildaren Herman Geijer har gjort sig känd som zombieöverlevnadsexpert genom böcker, föreläsningar och inte minst Sommarpratet i P1 för sju år sedan.
Nu är han tillbaka med en ny bok, där han kopplar ett grepp om både samtiden och framtiden utifrån ett krisperspektiv. I fokus står klimat, extremväder, kollapsade ekosystem och massutrotning av arter. Han utgår från fyra F: förnekelse, förberedelse, förändring och framtid.
– Vi befinner oss i en tid som präglas av kriser, samtidigt som vi saknar förmåga att hantera allvaret i situationen. Vi lever fortfarande i kollektiv förnekelse, bland annat på grund av att många kriser inte blivit tillräckligt påtagliga. Alla är förstås medvetna om klimatkrisen, men den utgör ju inte en uppenbar och akut fara på samma sätt som när ett lejon lurar i buskarna på savannen, säger Herman Geijer.
Hans beska besked är att vi snarast bör göra oss redo för sämre tider och helt nya livsbetingelser. Och då pratar han inte i första hand om traditionell prepping där man lägger upp egna lager av förnödenheter och skaffar vevradio.
– Det handlar mer om mental förberedelse. Som jag ser det måste vi förbereda oss på nya kriser men också inse att dagens kriser kan förvärras, säger Herman Geijer och nämner förutom klimatet också risken för nya pandemier och krigshot.
Hans slutsats är att vi måste lära oss att leva med insikten om att framtiden är mer oviss än kanske någonsin – och helst redan nu ändra vårt sätt att leva och börja anpassa oss till nya förutsättningar.
– Ungefär som om det går hål i båten under en tur på sjön. Då måste man både ösa och laga hålet.
Herman Geijer drar också paralleller till Mary Shelleys roman om Frankenstein och hans monster, vilket avspeglar sig i bokens titel och omslagsbild.
– Vi har skapat ett monstersamhälle som har potential att förgöra oss. Det är precis som när vetenskapsmannen Victor Frankenstein inser att hans skapelse inte längre kan kontrolleras. Då börjar han att hata monstret.
Det okontrollerbara monstersamhället har växt fram under ganska lång tid, enligt Geijer.
– Människan har på olika sätt påverkat planeten negativt i flera hundra år, men det dröjde till mitten på 1900-talet innan omfattningen började närma sig den nivå vi ser idag.
Herman Geijer resonerar även kring vår tro på teknisk utveckling och strävan efter högre levnadsstandard. Tanken på ständiga framsteg är fortfarande stark, även om bilden har börjat krackelera under de senaste decennierna.
Geijer hör till dem som ställer sig frågande till om nya uppfinningar i längden verkligen är rätt medicin för att komma till rätta med problem som gamla uppfinningar lett till.
– I dag försöker vi utveckla ny teknik för att absorbera koldioxid i atmosfären eller blockera solens strålar över områden där hetta är ett problem? Det kanske vore lika effektivt att plantera träd och återställa våtmarker.
Herman Geijer uttrycker sig gärna i bilder och har förstås en liknelse även för hur mänskligheten mot bättre vetande kör på som vanligt:
– Det är som om vi sitter i en bil och ser en bergvägg framför oss, ändå fortsätter vi att gasa. Att bromsa är inget alternativ.
Att det från politiskt håll ofta blir mer snack än verkstad beror på att det är känsliga frågor, menar Geijer. Inget parti vågar föreslå de långtgående åtgärder som krävs, det vinner man inga val på.