Den svenska obligatoriska skolan är ständigt ett hett debattämne. Lärarkompetens, betyg, disciplinproblem och läroplaner är hela tiden i diskussionsfokus och varje regering med självaktning omstrukturerar med jämna mellanrum skolan i grunden, varefter debatten tar förnyad fart. Knut Lindelöfs nya bok är ett inlägg i detta pågående diskursiva samtal om skolans roll, samtidigt som den beskriver en enskild lärares yrkesmässiga karriär. Det är en karriär som börjar med dyslexi och slutar med skolledarjobb i Uppland, men det är också en karriär som kantas av problem och motgångar och som slutar i en mindre katastrof inför en femteklass år 2005. Lindelöf tappar fullständigt kontrollen och skäller ut 23 elever efter noter. Året därpå köps han ut av Uppsala kommun för 350 000 kronor. Han är inte längre önskvärd i skolan och han får, hävdar han i bokens slutkapitel, sin yrkesidentitet slutgiltigt mosad.

Hur kunde det då gå så illa? Hur kunde den tidigare mellanstadieläraren och senare biträdande rektorn, vilken sedan 1970-talet debatterat och skrivit i medier och i bokform om skolan och dess pedagogiska, folkuppfostrande och demokratiska potential, sluta som en veritabel loser? Författarens främsta förklaring är: rektorer med mycket makt och liten insikt och lärar(kolleger) med svårigheter att acceptera strategiska beslut. Att detta bäddar för problem är enkelt att förstå och det blir därför en kaotisk arbetsplats med nyckfulla beslut, informella hierarkier, smygsupande och infantilt godisknaprande som beskrivs i boken. Inte en plats för kunskap och lärande.

Boken är dock problematisk att förhålla sig till. Är det en mycket illa behandlad och ”överkörd” lärare eller är det en rättshaverist som talar? Det är svårt att avgöra, men tonen är genomgående både bitter och cynisk. Dessutom föreligger ett uppenbart genusproblem. Författaren förefaller ha svårigheter att acceptera kvinnor i ledande positioner. Personporträtten av (kvinnliga) rektorer och lärarkolleger är ytterst kritiska och ibland rent illvilliga. Kvinnorna förminskas och marginaliseras genom att beskrivas utifrån sitt utseende ”hjulbent trippade hon omkring” och få sin kompetens ifrågasatt ”rektor A styrdes bara av sina egna impulser”. De beskrivs också som oförmögna att hantera makt. Endera blir de ondskefulla: ”A drev som vanligt sitt ljusskygga spel”, ”C gick fram som en snöplog” eller så reduceras de till mammarollen och blir ”stormorsan som bannade eller belönade”. Dessa och andra exempel på kvinnors oförmåga och ”abnorma kontrollbehov” lämnar mig med en mycket dålig smak i munnen. De bidrar också till att minska trovärdigheten i Lindelöfs argumentation om sig själv som ett offer, till exempel för rektor C:s ”skamliga handlingar”.

 

 

Ger sin bild av skolan. Läraren, skolledaren och skribenten Knut Lindelöf från Uppsala.

Foto: Jörgen Hagelqvist/arkiv