På 1870-talet tog Uppsalahistorikern Claes Annerstedt, som var överbibliotekarie på Carolina­biblioteket 1883-1904, itu med det väldiga projektet att skriva Uppsala universitets historia. Dock hann han bara med de fem första banden - som omfattade perioden från 1477 till 1792 - under sin livstid. På senare år har några vetenskapshistoriker i Uppsala - som tillhör Institutionen för idé- och lärdomshistoria - startat ett projekt för att fullfölja Annerstedts verk. De två första böckerna i det planerade fyrabandsverket, som författats av Hanna Östholm och Carl Frängs­myr, ska komma ut i vår.

Den som föredrar en mer kortfattad universitetshistorik kan dock med fördel vända sig till boken Uppsala universitet och dess studenter 1477-2010 som nyligen publicerats. Författaren, litteraturvetaren Gunhild Karle, har bland annat skrivit böcker om det Kungliga Hovkapellet i Stockholm och dess musiker. Här ett litet axplock från boken.

Att författaren är särskilt intresserad av musik och teater kan knappast någon läsare undgå att märka. Karle följer musikens roll vid universitetet under drygt 500 år, från den gregorianska kyrkosången på medel­tiden till 1800-talets studentsångarkörer och vår tids musikkapell och orkestrar. På 1690-talet förbjöd konsistoriet all teaterverksamhet vid universitetet, med hänvisning till studenternas studiero, men i mitten av 1800-talet brast fördämningarna. Det första studentspexet, ­Rudolf eller Blodbadet på Sicilien, uppfördes första gången på Stockholms nation 1853 men skrevs förmodligen tio år tidigare av Lorentz Alfred Hedin.

Under mer än ett halvt århundrade, från reformationen till början av 1590-talet, låg Uppsala universitet för fäfot. I augusti 1593 undertecknade hertig Karl en ny stiftelseurkund sedan ­delegaterna på Uppsala möte beslutat att återupprätta universitetet. Någon fart på verksamheten blev det dock inte förrän 1624 när Gustav II Adolf beslöt att donera de så kallade Gustavianska arvsgodsen, konstaterar Karle. Donationen - som bestod av 264 hela, 74 halva och 40 fjärdedels hemman samt diverse kvarnar och utjordar - var den grundplåt som skulle säkra ­universitetets ekonomi i nästan 200 år. En del av donationsmedlen avsattes till stipendier som skulle försörja ett hundratal studenter om året.

1918 var Uppsala ännu en småstad med knappt 28 000 invånare. Till denna siffra ska läggas 2 346 studenter. Uppgifter om lediga hyresrum fick hämtas på Allmänna Tidningskontoret på Drottninggatan. Många fick själva hålla eld i kaminen och förrätta sina behov i dragiga dass på bakgården. De flesta tillhörde också ett matlag. Bland populära matställen nämner Karle Åttan på Nedre Slottsgatan och Dagny på Drottning­gatan. Förmögna studenter kunde inta sina måltider på Gillet, Gästis eller Flustret.
Karles läsvärda bok kastar ljus över universitetets långa historia. Den som vill veta mer kan ju vända sig till Annerstedts digra luntor och invänta det nya fyrabandsverket som lär hamna på bokhandelsdiskarna under året.