Författare som Arne Dahl (pseudonym för litteraturkritikern Jan Arnald på DN) och Anders Roslund klumpas lite slentrianmässigt in under ”det svenska deckarundret” de också, trots att de är så mycket mer i sina böcker. Här kommer de med ytterligare varsin fullträff. Den ene med en värdefull internationell utblick, den andre med en skärskådan av det svenska samhället, låt vara en generation bakåt.

Efter ett antal suveräna böcker tillsammans med Börge Hellström har Anders Roslund nu bytt partner. Och inte till vem som helst, utan manusförfattaren Stefan Thunberg (”Hamilton” och Jägarna 2” bland annat). Viktigast just här är att han är den fjärde brodern (den som inte deltog) i brödraskaran som kom att gå under namnet Militärligan. Roslund/Thunbergs gemensamma debut handlar nämligen om just deras framfart i början av 90-talet.

Dagen innan julafton 1994 åkte jag med min familj på väg till släkten i Dalarna. Det var ett ymnigt snöfall och på radion kom täta rapporter att polisen jagade ett gäng rånare just i de trakter vi passerade. Barnen blev lite skärrade och det var en smått overklig känsla som kom att stanna kvar i minnet.

Artikelbild

| Rån. Bild från Handelsbankens övervakningskamera som visar en ur medlemarna i militärligan vid dubbelrånet i Ösmo. Posten och Handelsbanken rånades på exakt tre minuter

Rånarna som det handlade om var just Militärligan och rånet mot banken i Heby kom att bli deras sista, efter ett antal genomförda kupper med mångmiljonbyte. Girigheten blev deras fall som för så många andra.

Boken ”Björndansen” är en roman, inte en dokumentär, som bygger på historien om Militärligan. Det gör att författarna kunnat hålla sig lite lösare till ”sanningen” här och var, och att namnen på inblandade inte är de riktiga. Där finns både en bra och en dålig sida. Samtidigt som det förstås gör att man kan låta fantasin flöda på ett annat sätt så tenderar man att läsa boken som en dokumentär. Det gäller att då och då stanna upp och tänka på att en del är fiktion.

Berättelsen tar avstamp i brödernas barndom. Med en invandrad pappa som lär barnen att alltid slå tillbaka, att vara beredda på våld och att stå upp. Den svenska mamman vill bryta upp men stoppas alltid av något; direkt våld, hot eller egen ambivalens. Bröderna svetsas samman starkt och lär sig ta hand om varandra i den tuffa hemmiljön.

Den äldste, Leo, i tidiga 20-årsåldern, visar sig ha en smått genialisk talang för att planera rån. Den förstärks av hans militära utbildning och brotten planeras och utförs enligt strikt disciplin. Det första stora tillslaget blir att plundra ett stort vapenförråd. Beväpnade därifrån utför tre av bröderna, Leo, Felix & Vincent, tillsammans med barndomskompisen Jasper, sedan ett stort antal rån; en värdetransport och många banker samt bombhotar Centralen i Stockholm som avledning.

Artikelbild

| Arne Dahl.

Man kan inte annat än motvilligt beundra på vilket sätt detta genomförs, det är som vilken suverän actionfilm som helst. Däremot kan man förstås inte hysa minsta positiva känsla för den hänsynslöshet och beredskap att tillgripa våld som brotten utförs med.

Roslund/Thunberg visar sig vara en slagkraftig duo och det är svårt att lägga ifrån sig ”Björndansen” någon längre stund. Det är en inkännande historia som lyfter fram både förövare, offer och polis på ett mycket levande sätt.

Arne Dahl har hållit liv i sina romanfigurer genom nu femton romaner. I nya ”Sista paret ut” är spänningen och insikten i den internationella brottsligheten lika stor som vanligt. Medlemmarna i den hemliga polisorganisationen Opcon, ledd av svenske Paul Hjelm, får ta itu med mycket ondska: maffiaorganisationer, genmanipulerade brottslingar, giriga multinationella företag och inte minst dödliga anslag mot gruppens medlemmar. Mycket bra är det fortfarande och Arne Dahl får gärna fortsätta med sina välskrivna och ögonöppnande romaner.