När den franskspråkige författaren Alain Mabanckou använder sig av ett av skönlitteraturens vanligaste motiv, barndomsskildringen, blir resultatet allt annat än vanligt. Skälen till detta är många. För det första är Mabanckou född och uppvuxen i Kongo-Brazzaville, vilket självklart innebär ett ganska annorlunda perspektiv. Dessutom är berättarjaget, pojken Michel, begåvad med en pappa, Roger, och två mammor, Pauline och Martine - ett helt naturligt förhållande i månggiftets Kongo. I familjen Roger-Pauline har Michel inga syskon, men desto fler i sin alternativfamilj.

Redan från början tryfferar Mabanckou sin skildring med inslag av afrikansk saga och myt, även sådant som vi med västerländska ögon gärna ser som vidskepelse, men som i den kongolesiska miljön inte är mer absurt än utblickarna mot den vita världens politiska företrädare och skeenden. I dessa deltar Michel med barnets hela engagemang i sina lillgamla funderingar, informerad av pappa Roger som håller sig à jour med världshändelserna via radiokanalen Voice of America.

Den begynnande upptäckten av kärlekens villkor, liksom fascinationen över litteraturens världar ingår också i Michels landvinningar. Och när det gäller att orientera sig i tillvaron drar sig Michel inte för att söka hjälp hos så skilda gestalter som författaren Arthur Rimbaud (via pappa Rogers bok En tid i helvetet) eller lokala trollkarlar och udda uteliggare, vars livsfilosofi han med viss tvekan ändå lyssnar till.

Allt detta kan låta exotiskt nog för att generera en spännande läsupplevelse, och visst är I morgon fyller jag tjugo en sådan bok, inte minst präglad av en underbar humor som allra främst beror på den snusförnuftigt träffsäkre Michels barnsliga kombination av naivitet och klokhet. Men Mabanckous nya roman är framför allt unik därför att det inte är frågan om en medelålders professor i fransk litteratur och hans barndomsminnen, sedda i backspegeln. Mabanckou har en psykologisk, kompositionell och stilistisk förmåga att, i stället för att minnas och berätta, vara närvarande i tioårigen Michels kropp och psyke, hans tankar, känslor, göranden och låtanden. Det är tioåringen som berättar. Det är suveränt och mycket ovanligt, virtuost och som berättargrepp synnerligen effektivt.

Mabanckou har i tidigare översatta romaner som Slut på Kritan och Ett piggsvins memoarer visat sin stilistiska förmåga, men frågan är om inte I morgon fyller jag tjugo är hans allra bästa roman hittills; ett stort, annorlunda läsäventyr.

Fotnot: Onsdag 10 april, framträder Alain Mabanckou på Kulturhuset i Stockholm.