Tove Filén, psykolog pÄ Kvinnofridsmottagningen i Uppsala.
Förra veckan skrev UNT om Uppsalaprofilen Lena Köster som först efter fem decennier kunde prata om den vÄldtÀkt hon utsattes för i sina tonÄr.
Till Kvinnofridsmottagningen i Uppsala kommer kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp, Ofta visar de symtom pÄ posttraumatisk stress, PTSD och nedstÀmdhet. DÀr arbetar psykologen Tove Filén. Hon poÀngterar att det aldrig Àr för sent att söka hjÀlp.
â MĂ„nga lider av pĂ„trĂ€ngande minnen och undviker att prata om det Ă„r efter Ă„r. De kan ha mardrömmar, koncentrationsproblem, och kĂ€nna sig ensamma samtidigt som de lyckas hĂ„lla en leende fasad utĂ„t. Vissa har stoppat in hĂ€ndelsen i garderoben och lyckats stĂ€nga den dĂ€r skĂ„pdörren sĂ„ vĂ€l att den verkar lĂ„st, tills nĂ„got i livet hĂ€nder och man tappar jĂ€mvikten. Det kan vara en skilsmĂ€ssa eller att bli av med jobbet som gör att dörren slĂ„s upp igen, och dĂ„ mĂ„r man jĂ€ttedĂ„ligt, sĂ€ger hon.
Att inte berĂ€tta om övergrepp Ă€r mycket vanligt, det visar forskning, enligt Carolina Ăverlien, professor i genusrelaterat vĂ„ld och hĂ€lsa vid Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK i Uppsala.
â Det Ă€r framförallt sexuella övergrepp man hĂ„ller inne med. Det Ă€r bland det mest tabubelagda av alla former för vĂ„ld och övergrepp. Speciellt nĂ€r de sker i barn- och ungdomsĂ„ren.
Det Ă€r frĂ€mst kvinnor och barn som blir utsatta för sexuella övergrepp. Ăven hbtqi-personer Ă€r extra utsatta. Enligt statistik frĂ„n Brottsförebyggande rĂ„det, BRĂ , Ă€r 98 av 100 polisanmĂ€lda förövare mĂ€n.
â Att det blir sĂ„ tabubelagt beror pĂ„ att övergreppen oftast sker i en nĂ€ra relation. Den utsatta tar ansvar för förövaren och tĂ€nker pĂ„ vad det kan innebĂ€ra för honom om man berĂ€ttar om övergreppet samtidigt som man vill att förövaren ska fĂ„ nĂ„got typ av straff. Men man vill inte att alla ska veta om övergreppet, sĂ€ger Carolina Ăverlien.
Carolina Ăverlien, professor Genusrelaterat vĂ„ld och hĂ€lsa vid Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK.
Samtidigt Ă€r rĂ€dslan för fördömelse frĂ„n samhĂ€llet stor och det finns det anledning till, enligt Ăverlien.
â NĂ€r det gĂ€ller barn och incest förr var det offren som blev anklagade. Man ansĂ„g allmĂ€nt att de hĂ€r barnen lockade in de vuxna mĂ€nnen till att behöva begĂ„ övergreppen eftersom barnen ansĂ„gs promiskuösa och sexuella. Nu pratar vi lĂ„ngt tillbaka i tiden, men det synsĂ€ttet lever kvar.
Hur kommer det sig?
â Jag tror att det delvis har att göra med vĂ„rt sĂ€tt att se pĂ„ kvinnor. Det Ă€r fortfarande kvinnorna som mĂ„ste ta ett stort ansvar för hur man beter sig, hur man Ă€r mot det manliga könet. Senast i förra veckan var jag pĂ„ den norska formen av Almedalsveckan och talade pĂ„ ett seminarium om vĂ„ldtĂ€kt. DĂ„ kom en man upp och sa: "Du mĂ„ste ju ocksĂ„ prata med tjejerna. De fĂ„r ju sluta att liksom locka killarna pĂ„ det sĂ€ttet." SĂ„ det hĂ€r synsĂ€ttet lever i bĂ€sta vĂ€lmĂ„ende.
Men har inte kvinnor nÄgot ansvar för om de Àr utmanande och lockar till sig mÀn?
â Nej. Med den samtyckeslag vi har nu ska man försĂ€kra sig om att man har ett samtycke.
Kvinnofridslinjen Àr en nationell stödtelefon för dig som utsatts för hot, vÄld och sexuella övergrepp. Till Kvinnofridsmottagningen kan du som har utsatts för vÄld, hot eller sexuella övergrepp komma för att fÄ hjÀlp. 018-611 27 92
Efter att ha blivit utsatt för ett övergrepp kan en mÄ psykiskt dÄligt och utveckla PTSD, vilket kan bidra till svÄrigheter att fullfölja studier, fÄ svÄrt att behÄlla jobb som i sin tur kan leda till dÄlig ekonomi. Att prata med nÄgon om det som hÀnt Àr det viktigaste för att kunna bearbeta och det kan vara en vÀn som en har tillit till.
â Det kan behövas psykologisk behandling för att bearbeta ett övergrepp Ă€ven om vĂ€nner och familj Ă€r viktigt. Det kan göra stor skillnad om förövaren Ă€r nĂ„gon som stĂ„r en nĂ€ra, till exempel en morbror som ett barn stĂ„r i beroendestĂ€llning till, dĂ„ brister tilliten till de vuxna, sĂ€ger hon.
Tove Filén jÀmför skam med att bli kittlad.
â Att skratta nĂ€r man blir kittlad betyder inte att det Ă€r roligt. Att skĂ€mmas efter övergrepp betyder inte att man gjort nĂ„got fel. Man kan skĂ€mmas över allt möjligt, för vad man kunde ha gjort annorlunda, för att man inte slagits emot, eller för att man gjorde det och blev utsatt för grövre vĂ„ld eller över att man inte redan mĂ„r bĂ€ttre, det var ju sĂ„ lĂ€nge sen.
Men Àven om man inte kan stÀnga av kÀnslorna behöver man inte lyda dem.
â I stĂ€llet kan man berĂ€tta om övergreppet Ă€ven om det vĂ€cker skam och Ă„ngest. Skam Ă€r som trollguld â lyfter man fram den i solen faller den sönder, sĂ€ger Tove FilĂ©n.