Elin Blom öppnar balkongdörren för att skrämma bort envisa duvor som alltid hälsar på.
Duvorna flyger in på balkongen till Elin Bloms studentlägenhet på Kapellgärdet i Uppsala. Hon har balkongen full med upphängda gamla cd-skivor och annat glittrigt för att skrämma i väg dem, men fåglarna kraschlandar med högljudda dunsar hela tiden under intervjun. De känns lite närgångna.
– De är rätt stora, jag tycker att de är lite läskiga, säger hon och öppnar balkongdörren för att skrämma bort dem.
– Jag fick lägenheten i oktober förra året, jag ville inte ligga inne på Akademiska sjukhuset hela tiden då jag fick cellgiftsbehandlingar, jag kände mig ännu sjukare då, säger Elin Blom.
Allting började med en knöl på ryggen.
I maj var hon på solsemester på Cypern och en av hennes reskompisar tyckte att en läkare borde kontrollera den. Hon googlade sig fram till att det nog var en ofarlig fettknöl och tänkte inte så mycket mer på det.
När hon kom hem bokade hon en tid på vårdcentralen. Det som även för läkaren såg ut som en ofarlig fettknöl skulle tas bort på Västerås lasarett dit hon remitterades. Några veckor senare fick hon dock besked om att det var mycket allvarligare än så och hon skickades vidare till Karolinska.
Elin pluggar fjärde terminen på kandidatprogrammet medie- och kommunikationsvetenskap vid Uppsala universitet, men hon gillar också att läsa annat än studielitteratur.
Där och då tog Elin Bloms liv en ny vändning. Dagarna fylldes av sjukhusbesök med röntgenundersökningar och provtagningar innan hon, efter vad hon tyckte var en evighetslång väntan, fick diagnosen Ewings sarkom.
Elin vill gärna att andra ska få ta del av hennes livshistoria, därför sökte hon till radioprogrammet "Sommar i P1". Nu finns hon med bland de åtta kandidater som radiopubliken kan rösta fram som lyssnarnas sommarvärd. Den 27 maj väntas besked från Sveriges Radio om vem som får ta sig an uppdraget.
– Det skulle kännas fint att berätta om allt jag varit med om. Att visa alla som har varit vid min sida och stöttat mig hur mycket det betyder och hur stor skillnad det verkligen gör. Jag har inte heller hört så många i min ålder berätta om hur det är att få ett sånt här besked.
Elin har flera sjalar i olika färger som hon växlar mellan.
Elin Blom bodde i Oslo och spelade innebandy. Laget har stöttat henne under hela tiden sedan Elin insjuknade i skelettcancern Ewings sarkom.
Hon började sin cellgiftsbehandling i augusti i fjol. Hon fick behandlingar två till tre dagar varannan vecka. Totalt har hon gått igenom 14 cellgiftsbehandlingar och 25 strålningar.
– Det var jobbigt i början, särskilt i juni juli förra året när jag var på sjukhuset eftersom det var semestertider. Då fick jag träffa tre olika läkare som jag aldrig mer har träffat efter det, det känns konstigt. Det var när jag skulle frysa in mina ägg eftersom man oftast inte kan få barn efter att man fått cellgifter.
Hon började hela den processen med att stimulera sin ägglossning med hormoner.
– Jag gav mig själv två sprutor om dagen men när jag efter en vecka kom till fertilitetskliniken hade inga ägg lossnat, det fanns inga att ta ut och jag behövde ge det några dagar till.
Samtidigt fick Elin Blom beskedet att det började bli ont om tid. Hon borde börja sin cancerbehandling.
– Läkarna sade att det visserligen var mitt beslut men eftersom de sade att jag borde börja lyssnade jag såklart på det.
Så du hann inte frysa ner dina ägg?
– Nej. I dag är det inget jag tänker på eller ens bryr mig om. Då var det jobbigt men nu är jag cancerfri, det känns som att jag tog rätt beslut. Jag vet inte hur det hade gått om jag väntat.
Har du pratat med en psykolog om detta?
– Nej, de frågade om jag ville, men jag kände inte att jag behövde.
När Elin Blom inledde cellgiftsbehandlingen började hon också att plugga på distans.
Hon verkar ha en positiv syn på livet överlag och hon tycker på allvar att hon har väldigt mycket att vara tacksam över.
– Jag har fått den här sjukdomen, jag vet inte varför, jag kan inte ändra det. Men det finns annat jag kan styra över som min inställning, vad jag stoppar i mig och att röra på mig. Läkarna sade att jag klarade behandlingen bra för att jag tidigare har tränat väldigt mycket. Alltså det är klart att man får klaga men man blir ju inte lycklig om man går runt och bara tänker på alla dåliga saker hela tiden.
Elin som kommer från Fagersta där hon fortfarande har sina föräldrar, har bott på flera ställen under sitt unga liv som Oslo och New York. Där har hon vänner som stöttar och har stöttat henne hela vägen. De messar ofta med varandra om allt möjligt, hur hon känner sig för dagen, frisk eller sjuk.
Innan cancern hade Elin långt och tjockt mörkt hår. På bilden längst till vänster sitter hon till höger.
Cellgiftsbehandlingarna gick bra i början, säger hon.
– Sedan blev jag tröttare och tröttare. De säger att benmärgen bryts ner och inte kan producera allt som behövs, att kroppen inte hinner återhämta sig mellan varje gång jag får behandling. Jag har också dåliga blodvärden, säger Elin Blom.
Hon tillbringar dagarna med att sova, läsa, spela keyboard och kolla serier.
När intervjun görs har hon fått sin sista behandling bara några dagar tidigare och det ser ljust ut. Röntgen visar att cancern är borta. Om en månad ska hon på sin första kontroll, då vill läkarna se om hennes kropp börjat återhämta sig. Om allt visar sig vara bra behöver hon komma tillbaka på kontroll bara var tredje månad.
Promenader är viktiga för Elin Blom, hon går till Akademiska sjukhuset varje gång hon ska få behandling.
Efter beskedet om att cellgiftsbehandlingen lyckats vill hon så fort som möjligt komma i gång med träningen och bygga muskler. Innan hon blev sjuk gymmade hon ofta, spelade innebandy och sprang en hel del. Än har inte kroppen återhämtat sig för dessa aktiviteter men hon har bokat en ny resa ihop med kompisgänget som var till Cypern i fjol.
– Vi ska fira. Vi åker till Lesbos om en vecka, säger Elin Blom och öppnar återigen balkongdörren för att skrämma bort duvorna.