Den då 27-årige Mattias ringde själv polisen och berättade om mordet.
En sommarmorgon 2005 vaknar 27-årige Mattias i en fyllecell på polishuset i Uppsala. Han påminns om vad som hänt, men övertygar sig själv om att det bara var en mardröm innan han somnar om igen. Men alltmedan hans tre promille alkohol försvinner ur blodet och han tänder av från sitt tablettrus klarnar den brutala verkligheten.
Klockan halv fyra samma morgon har Mattias ringt polisen och berättat att han har mördat en man. En stund senare har polisen hittat en 38-åring död på golvet i Mattias lägenhet i Gottsunda, skuren i halsen med en stor kökskniv. Under de följande dagarnas förhör försöker man få ur Mattias vad som egentligen har hänt.
– Men jag kunde ju varken bekräfta eller dementera nånting. Jag visste ju inte varför jag hade gjort något så fruktansvärt. Och det kommer jag nog aldrig få veta, hur mycket jag än gräver i det.
Vi träffas i en mindre stad på pendelavstånd från Stockholm. Här lever Mattias ett vanligt liv med arbete, lägenhet och en dotter som bor hos honom på deltid. Men hans bakgrund finns med honom hela tiden, och blir ibland extra påtaglig. Som förra året, då en kollega på hans dåvarande jobb berättade för chefen efter att ha läst om mordet på nätet.
– Jag fick inte vara kvar där. De var rädda för vad deras kunder skulle tycka, så de gav mig pengar för att sluta.
Ett annat tillfälle är när han träffade kvinnan som skulle bli hans fru och mamma till hans dotter och hennes föräldrar hade väldigt svårt att förlika sig med att dottern blivit tillsammans med en mördare.
– Det måste man ju förstå. Det är en fruktansvärd sak jag har gjort. Men det fick ta lite, tid, framför allt för hennes pappa.
Mattias inser i dag att han aldrig kommer förstå varför han dödade mannen.
Mattias dömdes till tio års fängelse för mordet, och det har nu gått över 13 år sedan han släpptes ut villkorligt. Han hade förberett sig bra i fängelset, skapat kontakter och engagerat sig i en kulturförening som också gav honom hans första jobb i friheten. Han förstår om det kan provocera när han berättar att det kändes som en befrielse att hamna i fängelse utifrån hur hans liv såg ut före mordet. I media hette det att gärningsmannen var ostraffad och levde ett ordnat liv. Men särskilt ordnat var det inte, bortsett från jobbet på Scan i Boländerna, där han jobbade med logistik.
– Det var det enda som fungerade. Annars tyckte jag att livet var en börda och jag var väldigt självmordsbenägen.
De psykiatriska problemen uppstod redan i tonåren med starka olustkänslor. Som vuxen sökte han hjälp, men han erbjöds aldrig några samtal utan i stället skrev läkarna ut mediciner. Mattias började självmedicinera med kombinationen tabletter och sprit och hamnade allt oftare i underliga situationer som han hade svårt att ta sig ur. Så när han på kvällen den 29 juli 2005 raglade ut från Brancos krog i Gottsunda centrum och började prata med en 38-årig man han aldrig tidigare mött var det till en början en kväll mängden.
– Jag minns inte om han hade blivit utkastad eller hur det var. Men på något sätt började vi prata och jag sa att han ju kunde hänga med hem till mig och dricka i stället.
Mattias bodde alldeles intill, på Brödernas Berwalds väg. Och det var senare, när gästen vägrade gå hem, som Mattias började fantisera om att döda honom. Medan 38-åringen sov på hans soffa gick han själv runt i lägenheten och spelade upp vad som kan liknas vid en teaterpjäs. Till slut tog han en kniv ur en kökslåda.
– Det var först när jag hade huggit honom som uppvaknandet skedde. När jag ringde polisen kändes allt oerhört surrealistiskt.
Förhören minns han som fulla av ledande frågor och att han valde att bekräfta polisernas påståenden, trots att de var felaktiga. Det skulle få betydelse både under rättegången och i medierapporteringen.
– Samtidigt hoppades jag nästan att det var som polis och åklagare ville ha det till, att jag hade planerat mordet rationellt. För det skulle kunna ge mig en rationell förklaring, förklarar Mattias.
Under den rättspsykiatriska utredningen hade läkarna svårt att hitta något fel på honom.
– Själv tror jag att jag det är många bäckar små. Jag hade dåliga förutsättningar i barndomen och jag har antagligen add, som gör att man tappar koncentrationen och försvinner i väg i tankar. Men det är förstås ingen ursäkt.
Mordet inträffade i en lägenhet i Gottsunda i slutet på juli 2005.
Mattias har idag insett att han aldrig kommer förstå varför han dödade mannen. Och även om han aldrig kommer sluta tänka på det förgångna vill han sikta framåt, analysera sitt beteende och lära sig av misstag. Han nämner uttrycket ”andra chans”, flera gånger. När han som missbrukande och suicidal fick vara med om att en annan person dog vaknade han upp, förklarar han. Jag frågar hur mycket han tänker på den 38-åriga mannen.
– Jag minns att jag i de första polisförhören frågade en massa om honom. Om han hade barn och hur hans anhöriga tänkte. Jag fick reda på att de förstås mådde dåligt, men att de inte hyste något personligt hat mot mig.
Under rättegången hände en sak som berör honom starkt.
– En släkting till offret kom fram till min mamma och tog hennes händer. För att visa att de förstod att hon också var ett offer.
Mattias säger offrets namn.
– Nej, jag tänker mer på vad jag gjorde än på honom som person. Men jag hoppas att han vilar i frid. Och att hans anhöriga fick det stöd de behövde.