Kim Sitthikersorn, som idag Àr 29, Àr lite stressad nÀr vi trÀffas. Terminen Àr snart slut och dagen efter intervjun har han sin sista tenta. Han pluggar till ingenjör i informationsteknologi.
â Just nu Ă€r det mer Ă€n 100 procent av min tid som gĂ„r Ă„t till plugget. Det Ă€r det jag fokuserar mest pĂ„.
NÀr jag frÄgar Kim vilken betydelse religionen har i hans liv blir han eftertÀnksam. Det Àr svÄrt att svara rakt pÄ frÄgan, det kan lÀtt bli "missförstÄnd".
â Den har stor betydelse, men den kan inte fĂ„ komma först innan man har tĂ€nkt igenom nĂ„got. Jag Ă€r inte en sĂ„dan person som bara tar religionen pĂ„ första plats och lĂ„ter andras rĂ€ttigheter eller kĂ€nslor komma efter. Det gĂ„r inte.
Kim var 14 Är nÀr han flyttade frÄn Thailand till Uppsala med sin mamma. Hon Àr ocksÄ buddhistiskt troende, men inte lika djupt som Kim.
â Det Ă€r ingen som har sagt till mig att jag ska göra det hĂ€r. Det Ă€r mer jag som kanske sagt till min mamma att hon ska... lĂ€sa mer kanske, om vad som verkligen gĂ€ller. Det Ă€r liksom inte bara att tro pĂ„ ytan och sĂ„ gör man det man ser att andra gör, ibland kan det vara fel. Man ska testa först och tĂ€nka igenom, innan man tror pĂ„ det.
Den religiösa övertygelsen har inte alltid funnits dÀr. Kim beskriver att den kom smygande, starkare för varje Är.
â NĂ€r jag var liten sĂ„ tog min mormor mig till templet ibland. Jag tror det sitter nĂ„got dĂ€r bak i huvudet, man tĂ€nker pĂ„ det nĂ€r man har det jobbigt eller inte vet vad man ska göra.
Meditationen Àr en naturlig del av Kims vardag, men pÄ grund av de intensiva studierna fÄr det bli nÀr han har tid över. Det kan vara under en promenad, pÄ vÀgen till bussen eller just nu, nÀr han sitter och pratar med oss.
â Det Ă€r inte att man mĂ„ste sitta och blunda. Det handlar om att vara nĂ€rvarande, bli medveten om andningen.
Att prata med folk om saker som rör tron kan vara svÄrt. Men annars ser inte Kim nÄgra utmaningar. Han kÀnner sig sÀker i att det han gör Àr bra och att ingen kommer till skada pÄ grund av honom.
â Ser jag en mygga sĂ„ gör jag bara sĂ„ hĂ€r.
Kim ler lite försynt och viftar med handen.
Alkoholen har han ocksÄ slutat helt med.
â I början var det sjĂ€lvklart ganska svĂ„rt. Mina kompisar förstod inte dĂ„ varför jag sa nej. Men dĂ„ mĂ„ste man vara bestĂ€md och visa att man verkligen inte vill och att de ska respektera det, och det gjorde dem. Nu Ă€r det kanske Ă„tta-nio Ă„r som jag har lyckats göra det hĂ€r. Ingen alkohol alls. Och det kĂ€nns bra, man kĂ€nner sig stolt.
Oftast vÀnder han sig till munken nÀr han vill diskutera saker som har med tron att göra.
â Jag Ă€r ganska försiktig. Man kĂ€nner ju vilka man kan prata med om vissa saker. Jag tror mĂ„nga tror att man Ă€r dum om man pratar om religion, att religion Ă€r nĂ„got som Ă€r kul men inte klokt. Men om nĂ„gon undrar och frĂ„gar mig sĂ„ berĂ€ttar jag, jag tycker det Ă€r kul att prata om.
Kim berÀttar att en del av Buddhas lÀra handlar om att hitta sin egna balans. Och för honom Àr balansen just nu att anpassa den buddhistiska lÀran för att kunna leva "i den riktiga vÀrlden".
â Jag har ju mamma som vill att jag ska plugga klart, jobba, leva utan att hon ska behöva oroa sig. SĂ„ det vill jag gĂ€rna göra först. Sen kanske, i vĂ€rsta fall nĂ€r man blir pensionĂ€r, dĂ„ fĂ„r man vĂ€l bli nĂ„gon munk eller sĂ„. Leva i tempel, slĂ€ppa allt och bara meditera.