När Sara Setén mådde som sämst kunde hon inte läsa böcker, det som brukade vara hennes stora intresse.
Fler och fler kollegor på restaurangen slutade och Sara Setén fick ta över deras uppgifter, utöver de hon redan hade.
– Jag kände hur väggen kom mot mig, säger Sara och för handflatan mot sitt ansikte.
Vi har slagit oss ned i den blå soffan i hennes vardagsrum i Stabby, intill en välfylld bokhylla. Läsning är ett stort intresse men när Sara mådde som sämst, 2015, kunde hon inte fokusera på böcker.
– I ett år stod jag ut på restaurangen, sedan åkte jag till psykakuten, berättar hon.
– Jag var trött hela tiden men kunde inte sova. Mitt i ett samtal kunde jag glömma vad vi pratade om. Sedan kom depressionen, jag kände mig värdelös.¨
Efter besöket på psykakuten blev Sara sjukskriven för utmattningssyndrom. Hon tycker att hon fick bra behandling och kunde efter ett halvår återgå till arbetslivet.
– Nu jobbar jag 75 procent som administratör. Jag mår mycket bättre men skörheten finns kvar, jag kan inte jobba heltid, säger Sara.
"Jag var trött hela tiden men kunde inte sova", säger Sara Setén.
Hans ”Hasse” Axelsson-Svala tycker om sitt jobb som mjukvaruutvecklare. Ändå gick han in i väggen sommaren 2023.
– Jag vaknade fyra på morgnarna av att hjärtat bultade, berättar han över en lunchpizza.
– Samtidigt som jag tagit på mig ett tungt uppdrag drabbades jag av kronisk bihåleinflammation och förmaksflimmer. Jag kände mig misslyckad och kunde inte se folk i ansiktet.
Hasse Axelsson-Svala gick in i väggen i samband med att han drabbades av flera problem med hälsan under en stressig period på jobbet. Han kände skam över att inte hinna med.
Företagsläkaren sjukskrev Hasse, på heltid i tre månader och sedan deltid i sju. Under den perioden tog han också uppehåll från bandet han spelar i. Sedan ett år jobbar han åter 100 procent.
– Jag blev väldigt bra omhändertagen när jag kom tillbaka. Jag har en förstående chef och kanonbra kollegor, säger Hasse.
Runt 20 000 svenskar är i dag sjukskrivna för utmattningssyndrom, en diagnos som bara finns i Sverige. Efter direktiv från Världshälsoorganisationen WHO kommer den att försvinna ur diagnossystemet ICD-11, som införs 2028.
– Det internationella beslutet att ta bort lokala avvikelser ur ICD-11 syftar till att bättre kunna systematisera statistiska koder, och ska inte tolkas som att ”det här är ett påhittat tillstånd som inte finns”, säger Jakob Clason van de Leur, adjunkt på Institutionen för psykologi vid Uppsala universitet, som forskar om behandlingsmodeller för stressrelaterad utmattning.
Jakob Clason van de Leur anser att diagnosen utmattningssyndrom ställs för ofta.
Han vill inte uttala sig för eller mot diagnosen men menar att den har kommit att överanvändas. När den infördes 2005 var tanken att den skulle beskriva ett allvarligt tillstånd med omfattande utmattningssymtom tillsammans med koncentrationssvårigheter och minnesproblem, men kriterierna är brett formulerade.
– Över tid har det blivit svårare att ta fram tydliga behandlingsmodeller, säger Jakob Clason van de Leur.
Problematiken kvarstår förstås oavsett vad vi kallar den. Clason van de Leur påtalar att psykiatriska diagnoser bör ses som symtombeskrivningar snarare än sjukdomar i klassisk bemärkelse.
– Många patienter känner sig sedda när de diagnosticeras med utmattningssyndrom. Nu kommer kanske en del uppleva att de inte räknas, viktigt att komma ihåg är att det inte är deras symtom som ifrågasätts. Vi fortsätter kämpa med att bemöta problematiken, säger han.
Nu hoppas Hasse Axelsson-Svala att symptomen på utmattning fortsätter tas på allvar. "Stress är en stor del av mångas vardag".
Huvudsaken är att människor får hjälpen de behöver även utan diagnosen utmattningssyndrom, det är Sara Setén och Hans Axelsson-Svala överens om.
– Det känns lite småoroligt. I början blir det kanske knas, säger Sara.
– Jag hoppas att symtomen tas på allvar ändå. Stress är en stor del av mångas vardag, säger Hasse.