“Butikerna borde i alla fall se till att det finns något märke av sådan mat som alla behöver som inte är så dyrt”, säger Katya, 39 år, som kom till Uppsala från Ukraina för tre år sedan tillsammans med sin nioåriga son som syns i bilden. Då Katyas man är i armén i Ukraina har hon bett om att få vara anonym.
– Att maten är såhär dyr är inte normalt. Jag har slutat köpa fisk, annat bröd än vitt och köper inte så mycket grönsaker.
Det säger Katya, 39 år, som kom till Uppsala från Ukraina för tre år sedan tillsammans med sin nioåriga son. Hon får etableringsersättning men att hennes man strider i Ukraina gör att hon inte kan få hjälp av kommunen att sänka sina boendekostnader då hon i så fall skulle behöva visa sin mans legitimation.
Som tur är har Katya en svensk vän som betalar hennes boende. Hon kommer dock snart kanske behöva flytta och kommer i så fall få det svårare ekonomiskt.
– Jag har tandvärk men vågar inte gå till tandläkaren för jag är rädd för kostnaden. Men vi är så tacksamma över att Sverige hjälper oss och jag och min son är i säkerhet och det är viktigast.
Om matbutikerna sätter onödigt höga priser tycker hon dock att det är förfärligt.
– Det är naturligt att vilja öka sin vinst som företag men nu pratar vi om mat, något alla behöver för att leva. Butikerna borde i alla fall se till att det finns något märke av sådan mat som alla behöver som inte är så dyrt, säger Katya.
Mellan 2022 och 2024 har smörpriset höjts med 45 procent och mjölken och osten har blivit cirka 32 procent dyrare. Sveriges 25 största matbutiker har samtidigt tagit ut 850 miljoner i aktieutdelningar det senaste året.
– Det är ju inte konstigt att jag känner mig rånad när jag handlar i en vanlig matbutik, säger Elina Pahnke.
Hon är 33 år, född och uppvuxen i Uppsala, kulturskribent för Aftonbladet och Sydsvenskan samt politisk redaktör för Kontext magasin. Och i mars kom hon ut med boken “Alla ska äta – om mat, makt och moral”.
“En politisk idé har fått allt mer fäste i vårt land som går ut på att allt som är dåligt som händer hade kunnat undvikas om individen valt annorlunda”, säger Elina Pahnke, kulturskribent för Aftonbladet och HD-Sydsvenskan och politisk redaktör för Kontext magasin.
Boken började som fyra reportage i Aftonbladet.
– Jag hade precis läst “Tysk höst”, Stig Dagermans reportagebok som han skrev från Tyskland efter andra världskrigets slut, och jag tyckte att den resonerade med vår tid. Såväl då som nu handlar politiken mindre om att göra något åt hungern och mer om att måla ut fattiga människor som moraliskt tvivelaktiga.
En sak som återkommer i boken är svenskars ovilja att erkänna att Sverige har problem med hunger och ojämlikhet.
Elina skriver bland annat om hur svenskar försökte rationalisera att en svensk familj kan äta middag utan att låta gästande barn äta med när detta uppmärksammades internationellt under hashtaggen #swedengate. Och om hur mattanter som slagit larm om att skolbarnen inte verkar äta tillräckligt hemma anklagats för att ljuga.
– Jag tror att detta förnekande beror på att en politisk idé har fått allt mer fäste i vårt land som går ut på att allt som är dåligt som händer hade kunnat undvikas om individen valt annorlunda, säger Elina
Att så många svenskar varit med och bojkottat de stora matkedjorna under våren ger henne dock hopp.
– Det finns en enorm politisk potential i att organisera människor kring basala behov. I Sverige har vi tidigare haft hungerupproren och Svarta pantrarna i USA började med att dela ut mat till människor och hamnade därmed på CIA:s radar. Om fattiga personer får sina basbehov tillfredsställda är de nämligen inte lika beroende av dem som har makten längre, säger Elina Pahnke.
“Det betyder hela världen för mig att ha 20 meter till allrummet och ett socialt liv med vänner även om kroppen inte lyder”, säger Paula Blomberg som har nervsjukdomen multipel skleros (MS) och bor i en byggemenskap i Rosendal.
En som försökt göra sig oberoende av matpriserna är Paula Blomberg. Hon är 58 år, bor i en byggemenskap i Rosendal där alla har egna lägenheter men gemensamt allrum och har sedan hon blev diagnostiserad med nervsjukdomen multipel skleros (MS) levt på handikappersättning.
För att hålla sina matkostnader låga och av hänsyn till klimatet har hon i flera år främst köpt svinn, alltså mat som reas ut och har ett kort bäst före-datum. I samband med att räntorna stigit har dock Paulas hyra dubblerats.
– Det har gjort att jag bara har cirka 30–50 kronor att leva på om dagen. Så nu måste jag verkligen hålla mig till att köpa svinn.
Att byta bostad ser Paula inte som ett alternativ.
– Nu är första gången på 30 år som jag inte är deprimerad. Det betyder hela världen för mig att ha 20 meter till allrummet och ett socialt liv med vänner även om kroppen inte lyder.
“Du måste vara i butiken tidigt och kunna anpassa det du äter efter vad som säljs som svinn”, säger Paula Blomberg som i flera år nästan bara köpt mat som reas ut i matbutikerna. På bilden poserar hon med dagens fynd.
I takt med att matpriserna stigit har det dock blivit allt mer konkurrens om svinnet.
– Du måste vara i butiken tidigt och kunna anpassa det du äter efter vad som säljs som svinn. Det tar mycket tid och vem har det, som jobbar eller har små barn? Ibland undrar jag lite var välfärdssamhället tagit vägen, säger Paula Blomberg.
Fotnot: Katya heter egentligen något annat