Den futuristiska kuben på Vaksala torg är kanske inte den mest folkmusikaliska byggnad man kan tänka sig. Åtminstone utvändigt. Men de medverkande och publiken brukar vara nöjda.
- Oktoberstämman är Sveriges äldsta spelmansstämma. Sedan starten 1945 har vi valsat runt i mängder av olika lokaler i Uppsala utan att lyckas bli fast någonstans, säger Peo Österholm i stämmokommittén.
- För nio år sedan fick vi tillträde till UKK och vi tycker oss märka att man där tycker att det här är en tillställning som de också gillar och vill värna om. Och växa. Förra året var vi 850 spelmän. Får se om vi lyckas komma över 1000 i år!
Spännvidden är som vanligt stor på de medverkande. Här finns allt från nyblivna världsmästaren i nyckelharpa Josefina Paulsson till veteraner som Ale Möller. Och allt där emellan.
- Det är en trevlig stämning och jag har varit där ett antal gånger. Inte minst är Konserthuset en bra lokal, säger Josefina Paulsson.
Hon är nyss hemkommen från Japan och säger att hon är lyckligt lottad som kan leva på musiken, trots att folkmusiken inte är så högprioriterad i till exempel radion.
- Folkmusiken är en subkultur men den blir större och större. Det finns fler utbildade musiker och det är fler ungdomar som blir intresserade.
Hon ska framträda med Uppsala Vokalensemble, en kör som hon spelat med flera gånger tidigare.
- Det är roligt med en kör som satsar på ett mer folkmusikaliskt uttryck. Och de är riktigt duktiga.
Hon tillhör inte de som spelar på en egenbyggd nyckelharpa – även om hon faktiskt byggt en egen – utan framhåller instrumentbyggaren Dan Eriksson vars alster hon trakterar. VM-titeln tycker hon är roligt att ha fått, men tar det inte alltför allvarligt.
- Nyckelharpa eller boxning, det ena eller andra, skrattar hon.
Ale Möller har varit hur många gånger som helt i Uppsala och pratar lyriskt om spelställen som Rackis, Barowiak och Katalin. På Oktoberstämman blir det dock premiär.
- Fast i Konserthuset i Uppsala har jag varit ett antal gånger tidigare. Det är ett mycket trevligt ställe att spela på, säger Ale Möller.
Vilka av den digra samlingen som multi-instrumentalisten tar med sig till Uppsala har han inte riktigt bestäm ännu.
- Jag tittar in i mitt förråd, ungefär som i en delikatessdisk, och väljer det som känns bra. Den här gången skulle jag tro att det blir mandolan och några blåsinstrument.
Han startade faktisk som rockgitarrist en gång i tiden på 70-talet och hade sedan länge rätt höga tankar som sig själv som just det.
- Men så fick jag höra en inspelning från den tiden och självbilden rasade samman.
Men han tycks ju kunna spela det mesta annars, och var säkert helt okej på gitarr också. På Oktoberstämman ska han göra en lite annorlunda programpunkt. Bland annat ska han ha med sig en ”hemlig gäst”. Han skulle just säga vem när han kommer på sig och avslutar meningen utan att avslöja det.
- Jag blev ombedd att göra en slags pratshow. Så jag tar med en musikalisk vän och så sitter vi i en tänkt tv-soffa och pratar om musik. Det ska bli riktigt roligt.
Men publiken behöver inte bli orolig, han kommer att spela också.
- Jag är ju sen sådan som älskar att spela med andra och då passar jag på här.
Det lär ju inte direkt vara någon brist på spelkompisar denna dag i Konserthuset, som kommer att vimla av spelsugna folkmusiker i många smaker och färger. Och som Peo Österholm uttrycker det.
- Vår främsta uppgift är förstås att tillvarata den rika uppländska folkmusiktraditionen. Men som ungdomen har stormat fram inom folkmusiken de senaste åren så vill man visa upp dess bredd och skicklighet. Och att ge den speltillfällen.