För tredje året i rad gör Gyttring en serie julkonserter med irländskt fokus. På söndag 1 december spelar de på Kulturoasen i Uppsala, 14 december är det Eskilstuna som gäller innan miniturnén avslutas med en spelning i Vårfrukyrkan på hemmaplan 20 december.
Medlemmarna Patrik Midelf, Erika von Knorring och Robbin Ståhl var inte mer än tonåringar när de började spela tillsammans för 13 år sedan. Det första decenniet ägnade de sig mest åt svensk folkmusik.
– Men för tre år sedan kände vi att det var dags för en nystart. Då började vi lägga tonvikten på den irländska folkmusiken, fast utan att helt släppa det svenska. Det är kul att blanda reels med polskor och schottisar även om de inte alltid passar så bra ihop egentligen. Men det kan fungera att jobba med kontraster också, säger Patrik Midelf.
Han ser flera skillnader mellan svensk och irländsk folkmusik, inte minst i texterna.
– Det finns mer av tragik och sorg i de irländska låtarna. Inte så konstigt kanske med tanke på irländarnas historia med svält och annat elände. Ändå upplever jag att melodierna är mer upplyftande och glada än i den ofta ganska dystra svenska folkmusiken.
Kärleken till det irländska gör att mellansnacken under konserterna ofta blir ganska långa.
– Vi pratar gärna om sångerna och deras bakgrund plus berättar om de instrument vi spelar på, säger Patrik Midelf och tillägger att de undviker pubspelningar.
– Vi är inget partyband, det finns andra grupper som gör "Whiskey in the Jar" bättre än vi. För oss är det viktigast att folk verkligen lyssnar.
Han spelar flera traditionella instrument, som irländsk bouzouki, whistles och bodhrán (trumma). Spelkamraterna Erika von Knorring och Robbin Ståhl trakterar flöjt, whistles, bodhrán respektive gitarr, mandolin och banjo. Alla tre sjunger också.
Ingen av Gyttrings medlemmar har ännu satt sin fot på Den gröna ön. Det har inte blivit av, men nästa år blir det ändring på den saken:
– Planen är att åka dit och spela ute så mycket det bara går. Vi ska filma och göra en dokumentär av resan, berättar Patrik Midelf, som hoppas på många speltillfällen längs västkusten och ned mot Cork.
Men närmast väntar alltså en konsert på Kulturoasen.
– Det är ett toppenställe som betyder mycket för lite mer okända band som vårt. Vi spelade där i december i fjol och fyllde i stort sett lokalen, säger Patrik Midelf och hoppas på en repris.