– Lasse Hollmer var ett ännu större namn utomlands än här, det märktes på turnéerna, säger Matti Andersson.
UNT pratar med duon på ett lite ovanligt sätt, åtminstone för undertecknad. Matti Andersson är på plats öga mot öga medan Nils-Erik Sparf finns i högtalaren på en mobil. Lite ovant i början men det funkar, särskilt om man som herrarna är ödmjuka och stöttande. Och de är de verkligen, de strör hyllningar till varann:
– Matti gör ett storverk med musiken i sina arrangemang för våra instrument. Det blir emellanåt musikaliska storverk, han är en fantastiskt reducerande mästerkock, säger Nils-Erik Sparf.
– Nisse är en helt fantastisk musiker, världsklass, och otroligt ödmjuk samtidigt, säger Matti Andersson.
”Våra instrument” är alltså accordeon för Matti Andersson och violin för Nils-Erik Sparf. Eller om det är dragspel och fiol? En viss diskussion bryter ut om vad det sänder för signaler vilket uttryck man använder, men den slutar med att det inte spelar någon större roll. Deras förhållande till Lasse Hollmer är lite olika. Matti hann spela med honom i flera år och flera turnéer, medan Nisse var tillfrågad flera gånger men tidsbrist gjorde att det aldrig blev av.
– Det var riktigt tråkigt, hans musik är så spännande och originell. Men jag får ju spela nu, säger Nils-Erik Sparf.
De är båda djupt imponerade av den musik som Lasse Hollmer komponerade. Lovorden haglar i både mobil och rum.
– Synd bara att det i Sverige nästan bara är ”Boeves psalm” som är känd, säger Matti Andersson.
De menar båda att det finns så mycket att ösa ur av den musik som Lars Hollmer efterlämnade. Kanske är den inte riktigt för alla. När Matti Andersson spelade upp ”Parallell Angostura” för sin son sade denne att ”det var en oerhört hemssk musik”.
Matti Andersson & Nils-Erik Sparf har hunnit spela en hel del tillsammans, ”även om vi känt varandra längre än vi spelat ihop”. Bland annat har de gjort ett program med Astor Piazzollas tangomusik. Likaså ett arrangemang av Igor Stravinskijs ”Våroffer” med alla sina intrikata rytmer och klanger för bara accordeon och violin.
– Vi ville spela in den men fick inte rättigheterna, säger Nils-Erik Sparf.
Känslan att spela på duo är något de båda gillar.
– Det ger en så fin närhet, särskilt när man gjort under så många år som vi har gjort. Och så får man bra plats i turnébilen, säger Matti Andersson.