Stabby Allé 7A. HÀr vÀxte Organismen upp, med Stabbyskogen ett stenkast bort.
Pizzeria Arom i Luthagen var en gÄng kvarterets livsmedelsbutik, förklarar stans mest ikoniske rappare över en lunchpizza med ananas.
â Det hĂ€r Ă€r ju gamla Vivo, vi sitter i det som var fruktdisken. PĂ„ gĂ„rden hĂ€r innanför Ă€r jag uppvuxen, sĂ€ger Johan âOrganismenâ Hellqvist.
DĂ€r ligger Stabby AllĂ© 7A, navet i den tĂ€ta nostalgiska vĂ€v som utgör Organismens nya album âStjĂ€rnfall över Stabbyskogenâ.
Det fÄngar kÀnslan av att vara barn pÄ 1980-talet. Sommarlov i 2 000 dagar, hyra kioskens alla videofilmer, smygröka i skogen och dra runt pÄ cyklar som sannolikt skulle sluta sina dagar djupt nere i FyrisÄn.
Hit kom ocksÄ stora delar av den svenska hiphopeliten och hÀlsade pÄ Organismen, vars förÀldrahem pÄ Stabby Allé blev en mötesplats.
âVill att du ska se precis var jag kommer frĂ„nâ, rappar Organismen och tar lyssnaren tillbaka till de platser som format honom. Familjen Hellqvist flyttade frĂ„n Gottsunda till Stabby i bortre Luthagen nĂ€r han bara var nĂ„gra Ă„r.
Delvis skildrar han en försvunnen stadsdel.
â PĂ„ 80- och 90-talet var Luthagen fullt av smĂ„ butiker. Samtidigt kĂ€ndes det som vischan. Vi bodde bara 15â20 minuters promenad frĂ„n staden men den tog slut hĂ€r, sedan var det bara Ă„krar och skog. Efter jĂ€rnvĂ€gen fanns ingenting. Vi som bodde hĂ€r kĂ€nde oss inte som stadsungar.
Mitt pĂ„ omslaget av Organismens "StjĂ€rnfall över Stabbyskogen" syns hans mamma Lena och pappa Pelle. Albumtiteln kommer frĂ„n en lĂ„t av Louis Armstrong och Ella Fitzgerald, âStars fell on Alabamaâ. "Min tjej brukar lyssna pĂ„ den. 'Tjusig titel', tĂ€nkte jag", sĂ€ger Johan "Organismen" Hellqvist.
Albumomslaget med Organismen, hans bror och deras förĂ€ldrar Ă€r skapat av Logophobia, ocksĂ„ frĂ„n Luthagen. Han har Ă€ven gjort alla albumets beats. âVi har inte vuxit upp tillsammans för han Ă€r sju Ă„r yngre Ă€n jag, men nĂ€r vi rör oss i Stabby nu kan vi peka pĂ„ samma trĂ€d och klippor som vi klĂ€ttrat pĂ„ som barnâ, sĂ€ger Organismen.
Skivomslaget sĂ€tter tonen. Ett stjĂ€rngnistrande 80-talskollage av foton pĂ„ Organismen som barn. Som tĂ€ljer en pinne, viftar med leksaksvapen, kramar lillebrorsan. Och i mitten tvĂ„ unga förĂ€ldrar: Pelle och Lena Hellqvist â hans pappa och mamma.
â Det hĂ€r albumet har fĂ„tt vĂ€xa fram. Ju Ă€ldre man blir, ju mer slutar man bry sig om vad som verkar coolt.
Albumet Àr det mest konceptuella och genomarbetade han gjort.
â Jag sa till min bĂ€sta polare, Lönn, nĂ€r albumet slĂ€pptes att ânu Ă€r vĂ„r plats förevigadâ. Nu finns Stabby för evigt.
"DÀr bodde DJ Akilles, dÀrborta Afasi och ett par hus bort Filthy". I samma grannskap vÀxte flera av stans och hela landets frÀmsta hiphopartister upp.
Uppsalaskildringen Ă€r minst sagt mĂ„lande. MĂ€ngder av platser nĂ€mns, med utgĂ„ngspunkt i de kvarter dĂ€r han rörde sig som barn â och skogen förstĂ„s.
â Stabbyskogen var platsen dĂ€r man Ă„kte pulka, gick till skolan, gömde ölburkar. Sedan platsen dĂ€r man blev gammal och motionerade. Jag har spenderat sĂ„ mycket tid i Stabbyskogen, det blev en fristad.
Arbetet med albumet pÄbörjades redan 2022. NÀr det i början av 2024 var sÄ gott som klart drabbades han av en stor sorg.
â Mamma gick bort, över en natt. Brusten aorta. Jag var hemma hos henne och farsan pĂ„ alla hjĂ€rtans dag. Innan jag gick dĂ€rifrĂ„n sĂ„ sa jag till henne att "fan kom hit, vem vet liksom". Och sĂ„ pussade jag henne och sade till henne att jag Ă€lskar henne. Det blev sista gĂ„ngen vi sĂ„gs.
Han hade precis lÀmnat in albumet pÄ mastring.
â 14 dagar senare fick jag tillbaka det och dĂ„ lĂ€t det helt annorlunda för mig. Jag hade ju pratat om mamma flera gĂ„nger pĂ„ albumet. Det var surrealistiskt. NĂ€stan som ett bevis för att tiden inte Ă€r linjĂ€r. Som att Johan i dĂ„tiden skickade ett budskap till Johan i framtiden, eller tvĂ€rtom. Jag hörde nya saker i lĂ„tarna.
De blev en pÄminnelse om de vackra stunderna i livet.
â Jag hade inte kunnat göra det efter att mamma hade gĂ„tt bort. DĂ„ hade det blivit ett sorgealbum.
Varje vecka tar han minst nÄgon promenerad i Stabbyskogen. "Fick jag vÀlja sÄ vill jag bara vara hemma eller i skogen", sÀger Organismen
"StjÀrnfall över Stabbyskogen" kretsar snarare kring att bli vuxen och sakna barndomen. Samtidigt som att det liksom i "Stand by me" och mÄnga andra barndomsskildringar faller en mörk skugga över minnesbilderna av barn pÄ sorglösa Àventyr.
â I backspegeln kan det se ut som att man hade allt. Men man kanske inte förstod det nĂ€r det begav sig liksom. Och att allt var inte nödvĂ€ndigtvis guld. Bara Ă€ppeltrĂ€d och sena sommarkvĂ€llar.
Han slÄr ut med armarna.
â Men jag Ă€r knappast den första att fylla 40 och börja romantisera hur det var nĂ€r man var liten. Alla börjar prata om hur det var förr i tiden. Och det var sĂ€kert inte alls bĂ€ttre. Det var sĂ€kert helt vĂ€rdelöst. Och det fanns ingenting att göra. Man minns de bra stunderna. Inte tristessen.
SjÀlv började jag samla pÄ serietidningar frÄn barndomen, kÀnner du igen den jakten pÄ gamla kickar?
â Exakt. Jag köpte gamla herrparfymer frĂ„n 80-talet, som luktade som min pappas kompisar luktade.
Organismen kan leva pĂ„ musiken (âöverlevaâ, sĂ€ger han sjĂ€lv, och lĂ€gger till âjag dör inteâ.) tack vare sina mest trogna fans. De kallar sig âKultenâ och bidrar till att finansiera hans skapande genom crowdfunding-tjĂ€nsten Patreon. âUtan dem hade jag slutat med musiken, dĂ„ hade det inte varit vĂ€rt detâ.
NÄgonting du rappar Àr att en del av dig "dog med McDonalds pÄ Dragarbrunn", hur menar du dÄ?
â Det kĂ€nns som att Uppsala inte blev detsamma efter det. Samtidigt som McDonalds försvann (frĂ„n S:t Persgallerian, Ă„r 2007, reds anm) sĂ„ började folk flytta frĂ„n stan. Till Stockholm eller Oslo eller nĂ„gon annanstans.
Men Organismen bor kvar i Luthagen, bara ett par kvarter frÄn uppvÀxtadressen.
â Jag Ă€r jĂ€vligt hemkĂ€r överhuvudtaget. Jag gillar att vara hemma i min lĂ€genhet och bara vara hemma. Fick jag vĂ€lja sĂ„ vill jag bara vara hemma eller i skogen.