Mitt i musiken. Nils-Erik Sparf mittemellan två andra violinprofiler – Bernt Lysell och Brusk Zanganeh.
För Uppsalapubliken är Nils-Erik Sparf ett välbekant ansikte sedan mer än 40 år. Redan 1981 knöts stockholmaren med rötterna i Dalarna till Musik i Uppland, huvudmannen för både orkestern och solisterna.
– Det blev ett sexårigt uppehåll på 90-talet när jag var förste konsertmästare hos Kungliga Filharmonikerna i Stockholm, men sedan återvände jag till Uppsala. Jag längtade tillbaka helt enkelt, och dåvarande chefen Göran Kåver makade åt mig en plats, säger Nils-Erik Sparf.
Att han varit Uppsala trogen under i stort sett hela yrkeslivet hänger till stor del ihop med hans förkärlek för kammarmusik. De konserterna har Nils-Erik Sparf sett fram mot extra mycket.
– Det finns så mycket fantastisk musik skriven för mindre ensembler. Men också kombinationen har passat mig bra, att få framföra både stora symfonier och koncentrerade stråkkvartetter. Jag gratulerar verkligen den person som får ta över mitt jobb.
Annonsen ligger ute sedan en tid och i höst väntar provspelning för en utvald skara. Den som lyckas passera nålsögat får en heltidstjänst som till 75 procent är knuten till Kammarsolisterna. Resterande 25 procent hör till Kammarorkestern.
Vemodigt?
– Absolut, att gå i pension är på både gott och ont. Men jag vill verkligen inte stå i vägen för yngre musiker, så det känns helt okej lämna över stafettpinnen, eller kanske snarare stråken, säger Nils-Erik Sparf, som i våras fyllde 71 år.
Fast minst en stråke lär behövas även framöver. Duettspel med vänner som dragspelaren Matti Andersson och violinistkollegan Bernt Lysell kommer han att fortsätta med. Både konserter och skivinspelningar väntar.
Liksom konserter tillsammans med Drottningholms Barockensemble, där han länge varit medlem.
– Det är en orkester man faktiskt inte kan pensioneras från, så där lär jag bli kvar ett tag till.
Stråkkvintetten Uppsala Kammarsolister har Nils-Erik Sparf varit extra förtjust att spela med. På senare år har spelkamraterna varit Per Nyström, cello, Ylvali McTigert Zilliacus, viola, Klara Hellgren, violin, och Brusk Zanganeh, violin.
När Nils-Erik Sparf blickar tillbaka på decennierna i Kammarorkestern och Kammarsolisterna minns han ett myller av fina musiker och
dirigenter. Att nämna några känns orättvist. Listan är nämligen lång, i likhet med den över de musikaliska höjdpunkterna.
– De har ju mer eller mindre avlöst varandra. Det var väldigt stort att få göra Mozarts samtliga violinkonserter med Kammarorkestern, och när det gäller Kammarsolisterna så har i stort sett varje konsert varit en höjdpunkt.