Den 32-årige amerikanen med det yviga skägget inledde i slutet av förra veckan en Sverigeturné. Ett dussintal spelningar ska avverkas på tre veckor.
– Det blir bra, jag är van att spela ofta. Hemma i USA blir det omkring 250 konserter varje år, säger han på klingande svenska.
Sina kunskaper i vårt tungomål har han fortfarande i behåll efter det givande utbytesåret i Lerum nära Göteborg 2000–2001. Sedan dess har han ett gott öga till Sverige och svenskarna. På senare år har han dock noterat att vi i jämförelse med andra nationaliteter är ovanligt mobilberoende, en trend som oroar honom.
– Åker du tunnelbana i Stockholm ser du sällan folk prata med varandra. 75 procent stirrar på sina smartphones, säger han.
Enligt honom går vi miste om så mycket när vi hela tiden är upptagna med att kolla Facebook och Instagram. De här iakttagelserna kommer han att prata om en del mellan låtarna på den nu pågående turnén.
Men musiken står förstås i centrum. Gabriel Kelley håller sig i mittfåran av det som ofta kallas americana. Mycket av denna traditionella musik med rötter i bland annat country och bluegrass fick han med sig tidigt.
– Jag växte upp på en gård i Georgia och mina föräldrar tillhörde den lokala hippiescenen utan att vara musiker själva. Men vi hade ofta musiker på besök och det blev en hel del musicerande runt elden på somrarna, minns han.
Gabriel Kelley är mer eller mindre självlärd. Det var först under utbytesåret på estetisk linje på gymnasiet i Lerum som han kom i kontakt med musikteori. Han upptäckte samtidigt svensk musik, inte minst Broder Daniel. Gabriel har, i likhet med Anna Ternheim, gjort en mycket personlig tolkning av gruppens mest kända låt, "Shoreline", som Uppsalapubliken kan räkna med att få höra.
32-åringen har sin bas i Nashville där han bor på en gård utanför stan. Han beklagar att han bara kan tillbringa runt 40 dagar om året där på grund av sitt flitiga turnerande. Samtidigt är det musiken han vill satsa fullt ut på.
– Jag har ingen brådska att skaffa familj, jag är bara 32 och kan vänta, säger han.
I Sverige är han på god väg att bli ett namn. Bland annat efter sin medverkan i tv-program som "Jills veranda", "Nyhetsmorgon" och "Gomorron Sverige". Han har också spelat på Stockholm Folk Festival och Peace and Love i Borlänge. På vinterturnén spelar han på lite mer intima ställen, som Hijazz Klubb i Uppsala.
– På scen är det bara jag och mina kompmusiker Mats Rydström på bas och Henrik "Honken" Wedin på piano. Trummor? Jag har lite grejer mellan fötterna som jag håller takten med.