De flesta har andra band som de repat med under pandemin, under tiden som Uppsala storband låg nere.
"När vi spelade senast, ja var det 2019 nån gång? Fast var det i Uppsala? Nej, eller? Jazzpool? Var det kanske 2018?"
Förvirringen är om inte total så i alla fall muntert undrande när UNT träffar fyra av Uppsala storbands ur-medlemmar, som varit med ända sedan starten 1990. De enas i alla fall om att allra senaste giget var i Ludvika 2019.
Är ni ringrostiga?
– Ja, jo lite, när vi började repa, men nu har vi kommit i gång, säger Mats Nyfjäll, som spelar tenorsax och flöjt.
Övriga på plats är Mats Engström, Stefan Nyhem och Jerk Lunner. Två andra som var med från allra första början är Claes Ågren och Per Önnerud. Claes fick förhinder och Per bor numera i USA. "Giltigt förfall", enas gruppen om.
Att hålla kontakten via Zoom eller Teams är som många andra upptäckt en inte genomoptimal upplevelse.
– Jag förstod aldrig poängen. Jag vill vara i samma rum och spela på riktigt, säger Jerk Lunner.
– Det var lika bra att avstå under pandemin, smittrisken var för hög. När man blåser ... det blir en del saliv som studsar omkring om man säger så, säger Mats Nyfjäll.
Ett nytt storband har fötts, UNT 19 juni 1990. Mats Nyfjäll är tvåa från vänster, sittande. Stefan Nyhem nummer fyra från vänster sittande. Mats Engström längst till höger sittande. Jerk Lunner är inte med på bilden. Det är däremot Claes Ågren, femma från vänster stående som också alltjämt är med i bandet.
Håller man sig ung av att spela i storband?
– Jajamen. Det är inte botox – det är storband! utbrister Jerk Lunner, som för att understryka vilket gott skick de alla är i.
– Men man behöver hålla lederna i form, och huvudet, intygar Stefan Nyhem.
Nu firar gruppen – två år sent på grund av ni vet vad – 30 år med en konsert på Katalin torsdag 12 maj med bland andra Uppsaladottern Viktoria Tolstoy, en av bandets mesta sångerskor, trumpetaren Peter Asplund och vokalisten Claes Janson.
Det började i studentorkestrarna på 1980-talet. Mats Engström och hans kompisar fick idén att samla ihop de bästa och skapa ett riktigt storband.
– Vi ville ta oss an lite mer utmanande material och skriva eget. Vi drog i gång 1990 och hade Svante Thuresson som gäst när vi spelade för första gången, på Norrlands nation.
Skaplig start kan man säga?
– Ja, det blev en fantastisk konsert. Och det som första grej vi gjorde.
Efter det följde konserter med namn som Tolstoy, som bara var 19 vid första tillfället, trumlegenden Louie Bellson och jazztrumpetaren Bobby Shew. Därtill skivinspelningar, bland annat med Benny Bailey och Clas Yngström.
Just Yngström, en riktig gitarr-räv, är ett lite otippat namn.
– Vi har gett oss på det mesta, huvudsaken är att det svänger, säger Mats Engström.
– Clas hade en idé om att göra Jimi Hendrix-låtar med storbandsarrangemang. Vi tänkte först: det här måste vara jättesvårt. Men det fanns faktiskt en förlaga från -74 där Gil Evans spelade in Hendrixlåtar. Det var i alla fall rätt hektiskt, första giget var på Skansen Jazz och Blues -96 och vi skulle avsluta lördagen där. Men Clas själv var i USA så vi repade genom att skicka noter via fax, minns Mats Engström.
Men spelningen blev en succé, trots att Yngström landade så sent som dagen före spelningen.
Mats Engström representerar kompsektionen medan de andra herrarna blåssektionerna. Stefan Nyhem med en barytonsax och flöjt, Mats Nyfjäll med en tenorsax och Jerk Lunner med trumpet och flygelhorn.
– Vi var nervösa över hur folk skulle ta emot det. Men det fungerade över förväntan.
Nu stundar alltså en efterlängtad jubileumsspelning.
– Vi är verkligen taggade. Och det ska bli roligt att spela med Viktoria igen. Senast var nog vid förra jubileet.
Vad är främsta tjusningen med att spela i storband?
– Det är svänget, och så formatet, att man är en så stor grupp. Det är lite utav en social grej, säger Mats Engström.
– Vi är tretton blåsare plus kompet. Det enda negativa skulle väl vara att jobbet att få ihop alla (skratt).