Sara Krondahl jobbade knappt två år inom hemtjänsten. Efterordet till hennes bok är skrivet av doktoranden Åsa Plesner, som bidrar med en faktamässig bakgrund om äldreomsorgens utveckling.
Sara Krondahl fick sitt första jobb inom hemtjänsten efter gymnasiet. Där mötte hon en verksamhet som präglades av effektiviseringar och brist på personal, som dessutom ofta byttes ut och inte alltid hade rätt utbildning.
– Det var som att få en rak höger av vuxenlivet. Väldigt snabbt behövde jag klara av att ensam ta hand om brukarna som kunde ha ganska komplexa vårdbehov. Jag tyckte så synd om dem som tagit hand om sig själva hela livet och helt plötsligt blev utlämnade till en 19-åring som inte hade någon aning om vad hon gjorde, säger hon.
Redan där och då kände Sara Krondahl att hon ville belysa den dysfunktionella organisationen och hur den påverkar både brukare och personal.
– Jag ville visa hur den verksamheten kan se ut, som inte ens har uttalade problem utan bara är normen.
Parallellt med jobbet i hemtjänsten gick hon även en skrivarlinje på en folkhögskola där hon fastnade för det enkla och vardagliga i prosadikten.
Åtta års skrivande till och från har nu resulterat i hennes första diktsamling "Som uttrarna", utgiven av Uppsala- och Malmöbaserade Vendels förlag.
– I dikterna återkommer ett gift par som jaget ofta åker hem till. Paret håller varandras händer när de sover, som uttrar gör när de sover i vattnet för att inte flyta bort från varandra.
Titeln "Som uttrarna" hänvisar till ett gift par som håller hand när de sover, vilket även uttrar brukar göra för att inte glida ifrån varandra i vattnet.
Jaget i boken är en ung tjej som får sitt första jobb inom en kommunal hemtjänstverksamhet, men Sara Krondahl betonar att dikterna bara löst baseras på hennes egna erfarenheter. Hon har även inspirerats av kollegors och vänners upplevelser.
– Jag skriver om verkliga händelser, men de som det handlar om ska aldrig någonsin kunna förstå att det handlar om dem. Därför har det varit viktigt för mig att anonymisera, förvränga och hitta på detaljer.
Vilka poeter har inspirerat dig i ditt skrivande?
– Av den poesi jag har läst har jag inspirerats av dem som skriver enkelt och rakt, till exempel Elsie Johansson och Jenny Wrangborg.
I nära anslutning till utgivningen av Sara Krondahls diktsamling, gav Vendels förlag även ut den belgiska nobelpristagaren Maurice Maeterlincks "Termiternas liv" och Uppsalafödda författaren Åsa Ericdotters "Omöjlighet, omöjlighet".
– Vi har gett ut många Uppsalaförfattare, men vi har en stor bredd, säger förläggaren Johan Jönsson.
Förlagets namn till trots finns det ingen koppling till den uppländska orten Vendel, som bland annat författaren och poeten Elsie Johansson kommer ifrån.
– Jag startade förlaget lite av misstag. Det var inte tänkt att det skulle bli ett riktigt förlag så jag döpte det efter mig själv. Det är väldigt pinsamt eftersom det är en kollektiv ansträngning, men Vendel är mitt mellannamn, fortsätter Johan Jönsson.
Johan Jönsson är förläggare på Vendels förlag som ger ut cirka 4–5 titlar per år. Medarbetarna jobbar ideellt och har andra yrken som huvudsaklig sysselsättning, till exempel bibliotekarie och akademiker.
Förlaget har funnits sedan 2017 och drivs helt ideellt av ett tiotal personer, de flesta med bakgrund i Uppsala.
De ger främst ut poesi och essäistik, både nutida verk och en del klassiker.
Varför fastnade ni för Sara Krondahls texter?
– Vi tycker att det är ett välfungerande vittnesmål som både skildrar utsattheten hos personalen, men också glimtarna av liv hos de hon kommer hem till, säger förläggaren.
Sara Krondahl jobbar som strateg i Region Uppsala och utbildar sig samtidigt till folkhälsovetare. I framtiden hoppas hon att hon ska ha mer tid för att skriva igen.
– Det har varit så roligt att jobba med en redaktör kring mina texter, det gör jag gärna om.
Vårdbiträde är ett yrke som har låg status och ses som lätt, något som vem som helst kan göra, upplever Sara Krondahl. Därför ville hon belysa hur komplext yrket är med sin diktsamling.