"Jag tycker om blommor", säger poeten Aya Kanbar.
Aya Kanbar har redan skrivit sitt sommarprat, det är producerat och inspelat när vi träffas en solig förmiddag på stan i Uppsala. Pratet handlar inte främst om författande, skrivande eller ens dikter och absolut inte om hennes kometkarriär som poet.
– Mitt sommarprat är väldigt ljust, det är ganska roligt på sina ställen. Jag får in lite av krönikan som jag skrev i DN om skjutningen på Risbergska, men jag pratar mer om staden Örebro och andra städer som platser och hur vi definierar plats, särskilt när de inte finns tillgängliga för en längre, säger hon.
Själv satt hon på bio när skjutningen ägde rum och gick därefter på en aw tillsammans med kolleger från Filmstaden där hon arbetar. Klockan tio på kvällen fick hon ett meddelande från DN där de frågade om hon kunde skriva något om händelsen i Örebro eftersom hon är född där och bodde nära Risbergska. Det hann bli sent innan hon kom i säng och texten skulle vara inne klockan tio dagen efter.
– Jag vaknade sju och hann inte ens äta. Jag bor i korridor och gick ut till köket, jag kunde inte skriva på mitt rum, det kändes typ för jobbigt.
Hon beskriver det som att hon bara satte sig och skrev, bara skrev och skickade in. Texten publicerades i stort sett utan ändringar, säger hon.
– Jag var med i radion också den dagen, två gånger, sedan kände jag att nu har jag sagt mitt, nu måste andra höras, de som har mer med Risbergska att göra än vad jag har, säger hon.
I augusti förra året flyttade Aya Kanbar till Uppsala för att plugga. Nu har hon hoppat av men kommit in på Biskop Arnös dramatikerutbildning och börjar den i höst.
Hon är trött på journalisters frågor om hur hon började skriva poesi och hur det är att debutera så ung. I år fyller hon 21 och har kommit ut med ytterligare en bok, och arbetar på den tredje.
Den första poesisamlingen ”Hyperverklighet” kom när hon var 17 år. Det var ingen hejd på superlativerna hos kritikerna: ”direkt sensationell”, "härligt vulkanisk och romantisk" och ”självlysande” är endast ett urval.
– Det känns ganska stort, men när jag skriver försöker jag att inte tänka så mycket på det. Det är dåligt för mitt skrivande att tänka på det. Jag har träffat kulturmänniskor som blivit så påverkade av positiva recensioner att de känner sig så bra för att de blir älskade kommersiellt, liksom. Jag känner mig också bra men jag har inte låtit det påverka min skrivprocess.
Men går det verkligen att inte bli påverkad?
– Ja, om man har tillräcklig distans till sina verk. Och bara för att jag skrivit två böcker som är bra betyder det inte att alla böcker kommer att bli bra, säger hon.
En cappuccino och en macka utan tomat får bli en efterlängtad frukost för Aya Kanbar när UNT träffar henne.
Aya Kanbar arbetar extra på Filmstaden. Hon skriver för tidningar och tidskrifter och recenserar för UNT.
Prosa vill hon inte skriva, någonsin verkar det som. Hon inspireras av Jocke Bergs (sångaren i bandet Kent) texter och av Sara Stridsberg, hennes språk och hennes kvinnobilder.
– Hon skriver rått om kvinnor, det får mig att känna avgrundsdjupet inom mig när jag läser, det blir väldigt avklätt, säger hon.
Aya Kanbar har hoppat av universitetsstudierna på språkvetarprogrammet i Uppsala, det blev för tungt. Nu har hon sökt in till dramatikerutbildningen på Biskops Arnö och blivit antagen. Hon börjar i höst men tänker bo kvar i Uppsala eftersom hon inte skulle trivas med att bo på internat. I stället lämnar hon korridorslivet helt och flyttar till en egen lägenhet i Rosendal.
Hon kommer från en familj som inte skriver. Det har ett skapat avstånd till dem, säger hon.
Hon har blivit kritikerhyllad för sin poesi. Den första boken kom när Aya Kanbar var 17. I år fyller hon 21, nästa år kommer hennes tredje poesisamling ut.
Hur ser ditt liv ut när du är 25–30 år?
– Om jag ens skriver då ... Jag kanske jobbar som dramatiker, det är ett jobb som också säkrar ekonomin, man kan inte jobba som poet på heltid, det går ju inte.
Förutom Aya Kanbar sommarpratar även Uppsalafödde Henrik Berggren, författare, 28 juli.
Aya Kanbar sommarpratar 15 augusti.