Kitty Jogenby upptrÀdde för första gÄngen förra Äret innan pandemin startade.
Kitty Jogenby har alltid skrivit till och frÄn, men började för tvÄ Är sedan att ta del av poesi och just Poetry slam, en tÀvlingsform i estradpoesi.
â Första gĂ„ngen jag framförde nĂ„got var pĂ„ Poetry slam i Uppsala i januari eller februari förra Ă„ret. Men sen har allting varit digitalt. Jag brukar publicera mina texter pĂ„ Instagram, men det Ă€r mer för min egen skull, sĂ€ger hon.
Den 15 maj var det final i Det stora digitala poesimÀsterskapet pÄ Reginateatern, vilket Kitty Jogenby ocksÄ vann.
â Det var roligt och förvĂ„nande, men ocksĂ„ oviktigt. SjĂ€lva vinsten och tĂ€vlandet Ă€r inte poĂ€ngen, utan att fĂ„ dela sina texter och kĂ€nslor i ett sammanhang dĂ€r andra vĂ„gar göra likadant, sĂ€ger hon.
Kitty Jogenby har alltid velat framföra sina texter, men vÄgade inte förrÀn hon sjÀlv började gÄ pÄ Poetry slam.
â NĂ€r jag sĂ„g mĂ€nniskor vĂ„ga gĂ„ upp pĂ„ scenen, vara sĂ„rbara och alltid bemötas med applĂ„der gjorde att jag kĂ€nde att jag ocksĂ„ klarar det hĂ€r. Acceptansen och att veta att ens ord Ă€r okej var det som verkligen fĂ„ngade upp mig, sĂ€ger hon.
Till vardags arbetar hon inom vÄrden och har precis lÀst klart till specialistsjuksköterska i palliativ vÄrd. Nu jobbar hon med mÀnniskor i livet slutskede. Texten som hon framförde i tÀvlingen handlade om Tobias, som egentligen heter nÄgot annat, som har drabbats av cancer.
â Mycket av det jag skriver Ă€r sĂ„dant som jag sjĂ€lv blivit berörd av och jag tror det Ă€r viktigt att man fortsĂ€tter bli berörd nĂ€r man arbetar inom vĂ„rden. Tobias var ett patientmöte som triggade mycket kĂ€nslor hos mig eftersom han skulle ha kunnat vara min pappa. DĂ„ var jag tvungen att fightas med kĂ€nslan av att jag ocksĂ„ kommer förlora min pappa en dag, sĂ€ger hon.
Förra Äret flyttade Kitty Jogenby frÄn Uppsala till Storuman för kÀrleken.
â Jag flyttade 73 mil i september. Min sambo Ă€r hĂ€rifrĂ„n och vi lĂ€ngtade efter att bo pĂ„ landet. Just nu har vi bara kĂ„lplantor och en hund, men planen Ă€r att det ska fĂ„ flytta in höns i framtiden.
Hon har nyligen startat en poesigrupp och lÀngtar efter att fÄ skriva om kÀnslor igen, nu nÀr hon Àr klar med sin magisteruppsats.
â Jag skriver mycket om patientmöten som innebĂ€r möten med döden. Jag har mĂ„nga historier samlade om döden och hur vĂ„rdpersonal kan hantera och vĂ„ga prata om det. Det Ă€r en bok jag gĂ„r och funderar över. Framtiden fĂ„r visa om det bara Ă€r en dröm eller nĂ„got jag vill förverkliga.