Arenarock med Flying Colors

Björn G Stenberg hör hormonstinn powerrock.

Tungt. Det är bra tryck, snabba solon och trallvänliga refränger när Flying Colors går loss live.

Tungt. Det är bra tryck, snabba solon och trallvänliga refränger när Flying Colors går loss live.

Foto: Victor Peters

Recension2015-11-11 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ibland tror jag inte att det finns sådana här grupper kvar: medelålders instrumentskickliga och stämsjungande män. Men det gör det, och Flying Colors är bra på det. Men så handlar det också om Steve Morse (var i Uppsala med Deep Purple), Neil Morse, Mike Portnoy, Dave LaRue och inte minst sångaren Casey McPherson. Det är bra tryck, snabba solon och trallvänliga refränger, tänk Toto, tänk, ja, ett antal band på 70-0ch 80-tal. Även om det känns sådär ett par decennier fel så vinner powerrocken i längden, inte minst så här live. DVD medföljer..

Bästa låt: ”Open up your eyes”

Rock

kkk

The Flying Colors

Second Flight: Live at the Z7

(Music Theories Recordings/Mascot Label)