Julshow
Greatest 80's
Uppsala Konsert & Kongress
Torsdag 14 december
Betyg: 4
Konceptet med att samla ihop ett antal artister med det mest gemensamma att de varit stora på 80-talet lät lite som ett enkelt sätt att tjäna in en slant på att pliktskyldigt damma av gamla hits. Men jag bedrog mig. "Greatest 80's" visade sig vara ett gäng mycket spelsugna artister som ville ge sitt bästa för en musikhungrig publik. Det blev just inte alls den här nostalgikänslan som brukar infinna sig på liknande arrangemang. Här levde musiken på egen kraft.
Till skillnad mot turnéer som just varit i Uppsala, som Ten Years After och 10 cc, så var detta originalen, inte bara en övervintrande medlem som fyllt ut med nya tillskott. Just de här artisterna, kanske med undantag för Dan Hylander, var inte det jag främst lyssnade på för 40 år sedan, men låtarna kunde man inte undgå.
Det var full fart från start. Varje artist och band hade ungefär tre låtar var och sedan ut. Så det blev "mycke' hits för pengarna", en strid ström med Magnum Bonum, Sha-Boom, Noice, Anki Bagger, Jan Johansen, Dan Hylander, Snowstorm, Mikael Rickfors, Lasse Lindbom med mera.
Den sistnämnde, Lasse Lindbom, var något av klippa i föreställningen, han spelade bas och höll i mycket. Och sjöng förstås några egna hits. "Tänd ett ljus" avslutade ordinarie föreställning innan hela ensemblen tog i med "Do they know it's christmas?". Han sjöng också den första låt han och Marie Fredriksson skrev ihop: "Ännu doftar kärlek". Just den fick oss också att än mer sakna bortgångna Marie.
Även Tone Norum saknades tyvärr denna kväll, hon var sjuk. Det var synd, men märktes inte så mycket i det digra programmet. Fast visst hade jag gärna hört henne tillsammans med Mikael Rickfors i "Som stormen river öppet hav". Han visade dock på egen hand vilken fin sångare han är, både i gamla soultryckaren "When a man loves a woman" och i egna "Jag ska köpa vingar för pengarna" som lyfte publiken ordentligt.
Snowstorm, bandet som fick en hit med "Sommarnatt", körde också full fart liksom Sha-Boom med sångaren Dag Finn i högform. De sistnämndas version av The Sweets "Fox on the run" (som nog inte syftade på den kurdiska varianten) lyfte ordentligt.
Om man dessutom hade kunnat göra ett dansgolv framför scenen så hade nog detta koncept varit fulländat. Nu fick publiken nöja sig med att stå upp i bänkraderna, men det gjordes desto oftare.