Blivande och begagnade favoriter pÄ vÄrkonsert

AllmÀnna sÄngen skapade vÄrstÀmning i Universitetsaulan pÄ lördagen.

AllmÀnna sÄngen upptrÀdde i Universitetets aula. Bilden Àr frÄn en konsert förra Äret.

AllmÀnna sÄngen upptrÀdde i Universitetets aula. Bilden Àr frÄn en konsert förra Äret.

Foto: Staffan Claesson

Recension2023-05-14 08:00
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Konsert

AllmÀnna sÄngens vÄrkonsert

Universitetsaulan

Lördag 13 maj

Det kryllar av linnekavajer och sommarklĂ€nningar utanför Universitetshuset nĂ€r AllmĂ€nna sĂ„ngen ger sin Ă„rliga vĂ„rkonsert. Temperaturen mĂ„ ha slagit över i tidig sommar, men den dĂ€r kĂ€nslan av att det Ă€r vĂ„r i Uppsala gĂ„r inte att ta miste pĂ„. VĂ„rkonserten Ă€r den 171:a i ordningen och det firas med en kavalkad av vad som beskrivs som ”blivande och begagnade favoriter”.

 Vid första anblick har programmet en viss slagsida mot det begagnade, vilket i och för sig Ă€r mer Ă€n angenĂ€mt. NĂ€r AllmĂ€nna sĂ„ngen tĂ„gar in i aulan bjuder de pĂ„ Otto Lindblads valborgsklassiker ”LĂ€ngtan till landet”. Vi stannar kvar i 1800-talet med stĂ„ndsmĂ€ssiga tolkningar av Friedrich Kuhlaus ”MajsĂ„ng” och Wallins psalm ”Den blida vĂ„r Ă€r inne”.

Lite modernare blir det med Jan Sandströms ”Vuojnha biegga”. Det Ă€r ett samtida körverk dĂ€r jojken spelar en viktig roll, men det som verkligen skiljer stycket frĂ„n de föregĂ„ende Ă€r den lĂ€tthet med vilken den uppförs. Under ledning av dirigenten Erik Westberg imiterar kören fjĂ€llripor, och nĂ€r ett avslutande ljud av fĂ„gelvingar fyller aulan kĂ€nns det lite som att befinna sig i den dĂ€r scenen i Kalle Ankas jul nĂ€r Kalle ska fotografera en hackspett. ”Vuojnha biegga” Ă€r ett pampigt och ansprĂ„ksfullt verk, Ă€ndĂ„ Ă€r som att vi leker. 

Efter pausen fĂ„r konserten en tydligt litterĂ€r prĂ€gling. Gustaf Frödings vĂ„rdepressiva ”Kung liljekonvalje” (tonsatt av David Wikander) varvas med Edith Södergrans oböjliga ”LjusfĂ€lten” (tonsatt av Karin Rehnqvist). Även William Shakespeare Ă€r representerad i form av Sven-Erik Johanssons ”Fancies”. 

Fröding, Södergran och Shakespeare i all Ă€ra, men det stycke som gör allra starkast intryck Ă€r den serbiska kompositören Aleksandra Vrebalovs ”My Desert, My Rose” som hĂ€r uppförs av den gĂ€stande Malvakvartetten. Med strĂ„kar som balanserar fint mellan lĂ€tthet och djup lyckas kvartetten fĂ„nga den besynnerliga drömkĂ€nsla som ibland prĂ€glar vĂ„ren.

 Det Ă€r nu som löftet om att fĂ„ stifta bekantskap med blivande favoriter Ă€ntligen infrias. Samtidigt gĂ„r det inte att överskatta den stĂ€mning som förmedlas med de mer traditionsenliga styckena. NĂ€r AllmĂ€nna sĂ„ngen slutligen stĂ„r framför Universitetshuset och sjunger ”KungssĂ„ngen” Ă€r det svĂ„rt att inte ryckas med i den vĂ„rglĂ€dje som kören har givit Uppsalaborna i snart 200 Ă„r. 

 
 
 
 
 
 
LĂ€s mer om