Blodbad på Stadsteatern

Eva Melander spelar huvudrollen i.

Eva Melander spelar huvudrollen i.

Foto: Micke Sandström

Recension2018-04-14 13:14
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Shakespeares "Richard III" är ett av de mest bloddrypande dramerna i världshistorien. Därom råder det ingen tvekan denna premiärkväll på Uppsala stadsteater där scenen fullkomligt badar i blod med en ensemble som måste kryssa sig fram mellan pölarna.

Men vad gör man inte för den hett åtrådda makten? Ja allt, det vet vi alla. I synnerhet i dessa dagar. Då som nu, i verkligheten såväl som på dessa tiljor, där huvuden rullar i en aldrig sinande ström och där kvinnor lägras till förmån för den åtråvärda engelska kronan. Och visst får han den till slut, den ondskefulla och djupt narcissistiska Richard III, som mördar varenda en om står i hans väg till makten.

Regissören Kjersti Horn, som till vardags är husregissör på Nationaltheatret i Oslo, har verkligen inte sparat på krutet. Här finns inget förfinat. Det är en vildsint och i det närmaste manisk föreställning. Det är som Tarantino på syra, där våldet är så fundamentalt att det kan liknas vid frosseri. Och jag kan inte annat än fascineras av Horns respekt- och hämningslösa, för att inte säga punkiga, attityd som hon anlagt på detta absurda slaktardrama som kryllar av lustfyllda referenser till populärkulturen. Välmatchat av Sven Haraldssons scenografi och kostym som går hand i hand med det hämningslösa konceptet, där ensemblen bokstavligen sparkar in de pappklädda och nedklottrade väggarna.

Mitt i splattret och i de parodiska våldsscenerna finns också skrattet inkilat som ett kitt. Det där svarta. Coola. Det man nästan sätter i halsen och som skaver så där förargelseväckande. Efteråt.

Och visst är det livat på scenen denna kväll. Ensemblen, här endast med sex personer som byter roller så det står härliga till under de frenetiska två timmarna, med Eva Melander som Rickard III och som en allt igenom lekfull Jokergestalt, orubblig i sin frenesi att jaga livet ur övriga aktörer. Ondska har alltid fascinerat, men jag kan tycka att gestaltningen ändå blir lite för endimensionell.

Även Lolo Elwin imponerar med sitt nästintill andaktsfulla spel som den gråhåriga väna damen som mördar rikets arvtagare utan att blinka. Liksom en kontrast till det skrikiga, kitschiga och bitvis grälla överspelet som dominerar föreställningen. Och som slutligen i avslutningsscenen, fylld av blod och skum, exploderar i våra ansikten. Som en smällkaramell, som kronan på verket.

Teater

Richard III

av William Shakespeare

Översättning: Lars Huldén

Bearbetning: Kjersti Horn och Eva Melander

Regi: Kjersti Horn

Scenografi och kostym: Sven Haraldsson

Kompositör: Erik Hedin

Dramaturgi: Marie Persson Hedenius

Ljus: Mats Öhlin

Mask: Ella Carlefalk

Medverkande: Eva Melander, Jennifer Amaka Pettersson, Björn Elgerd, Lolo Elwin, Jesper Feldt och David Rangborg