Det lånas inledningsvis friskt men knappast fräscht från skilda storheter som Zeppelin och Dire Straits. Det känns stundom en smula oklart om Graveyard har någon plan för vart och hur de gräver på Innocence & decadence. Vad det lider smälter intrycket samman, men inte riktigt på samma övertygande sätt som när de spelar live. Likt tidigare album är det i de lugnare, hårdbluesiga spåren som Joakim Nilsson & co excellerar och inspirationskällornas spridda lågor sluter sig till en flammande enhet.
Bästa spår: Too much is not enough.