Fantasy/Äventyr
Titel: The legend of Ochi
Visas på: Fyrisbiografen, NF Bio Gränby
I rollerna: Helena Zengel, Willem Dafoe, Emily Watson
Regi: Isaiah Saxon
Speltid: 95 min
Betyg: 2
På den fiktiva ön Carpathia i Svarta havet bor bondflickan Yuri (Helena Zengel) tillsammans med sin pappa (Willem Dafoe) och ett gäng stökiga bröder. I generationer har människorna jagat ett mytologiskt rovdjur känt som Ochi, som likt vargstammar behöver dödas för att inte hota folket på ön. En dag i skogen upptäcker Yuri en skadad liten Ochi-bebis och en oväntad vänskap uppstår.
Kanske är Ochisarna inte så farliga? En tanke som förstås förkastas av hennes Ochi-fobiske pappa. Det datoranimerade lilla monstret är förstås supergulligt, men det är svårt att skaka av sig det faktum att den består av ettor och nollor. Känslan av programmerad plastighet skaver mot inramningen av resten av filmen, vars ton påminner vagt om klassiker som "Gremlins", "Goonies" eller "Time bandits".
"The legend of Ochi" hittar aldrig gnistan i det lustfyllda med äventyret för Yuri och hennes nya husdjur. En så pass enkel premiss har belastats med symboltunga teman från vuxenvärldens kulturkrig, med Willem Dafoes frånskilda pappa och Yuris bröder som korkade mans- och pojkbebisar med vapen i hand. Det hade förstås kunnat funka det också, men då hade rollfigurerna behövt framstå som människor av kött och blod. I "The legend of Ochi" är den datoranimerade lilla hårbollen faktiskt det mest levande. Det går att titta på naturen och de dimhöljda bergen med en genuin vördnad. Men tyvärr når aldrig riktigt manuset upp till de estetiska ambitionerna.