"I'm still here" skildrar Eunice Paivas outtröttliga kamp för att få reda på vad som hände hennes man. För barnens skull visar Eunice (Fernanda Torres) upp en förhoppningsfull fasad.
Drama
Titel: I'm still here
Visas på: Fyrisbiografen, Filmstaden Luxe
I rollerna: Fernanda Torres, Selton Mello, Fernanda Montenegro
Regi: Walter Salles
Speltid: 217 min
Betyg: 4
Det startar med en idyll. På de långa härliga stränderna i Rio de Janeiro leker medelklassfamiljen Paivas fem barn, hittar en övergiven valp som de tar hand om. Hemma hos föräldrarna träffas vänner och pratar om utvecklingen i Brasilien detta år 1970. Ingen orsak till oro dock, eller?
En militärhelikopter flyger långsamt över barnen och på strandvägen syns transportfordon med soldater.
Det sker så många tråkiga saker i världen att de ibland tar ut varandra. Någonstans långt bak i minnet finns en förnimmelse hos mig av att det var militärdiktatur i Brasilien i närmare 20 år, med start 1970, men inte mer. Diktaturen påminner förstås om de flesta andra liknande, med repression, godtyckliga arresteringar, en guldålder för alla ondsinta själar.
Regissören Walter Salles ("Central station", "The motorcycle diaries") går dock från det allmängiltiga till det specifika. I det från start gripande dokudramat "I'm still here" skildrar han Eunice Paivas outtröttliga kamp för att få reda på vad som hände hennes man Rubens. Först många år senare får hon ett slags svar.
Det smärtar extra mycket som tittare eftersom vi har svaret, det bygger ju på ett autentiskt fall. Till skillnad mot Eunice som i det längsta hoppas på ett positivt svar. För barnens skull visar hon upp en förhoppningsfull fasad och sägs aldrig ha visat dem sin förtvivlan. I stället är hon en mycket samlad person, trots att hon möts av våld och avvisande tjänstemän i diktaturens tjänst. Hon var oerhört modig, minst sagt. Det går inte att förstå hur denna hårt prövade kvinna orkade fortsätta att driva sin kamp under så många år.
Eunice spelas storartat av Fernanda Torres som bär i stort sett hela filmen på sina axlar. Hon blir helt enkelt ett med sin roll i denna imponerande tolkning. Det gäller också övriga medverkande, man tror på dem.
Överhuvudtaget lyckas Walter Salles göra sin film trovärdig. Allt stämmer, miljöerna är perfekt fångade, även om schablonen att alla röker oavbrutet kanske är lite uttjatad.
Filmen har med all rätt blivit prisad och nominerad i många sammanhang. Som en varning om hur snabbt en idyllisk vardag kan förvandlas till en skärseld fungerar den också skrämmande bra.