Brutet vadben stoppade inte Plura

Inte mycket till manus eller regi men väl kämpat av Plura, skriver Göran Sterner efter att ha sett turnépremiären av "Plura: En man av hjärtat" på Konserthuset i Uppsala.

Premiär på UKK. Plura inledde sin turné med egna föreställningen "En man av hjärtat" till Uppsala.

Premiär på UKK. Plura inledde sin turné med egna föreställningen "En man av hjärtat" till Uppsala.

Foto: Robert Eldrim

recension2018-03-10 00:19
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Per Malte Lennart Jonsson alias Plura har lett Eldkvarn och dess föregångare Piska mig hårt sedan tidigt 70-tal. Eldkvarn ligger på is och senaste albumet "De berömdas aveny" är vid det här laget sju år gammalt.

Men Plura har definitivt inte legat på latsidan. Det vet alla som sett de mat- och reseprogram på tv där han varit dragplåster. Som sidekick har ofta vännen och musikerkollegan Mauro Scocco fungerat. Så även i "Plura: En man av hjärtat". Den här gången har Mauro rollen som spökröst, eller gondoljär som Plura uttryckte det i en intervju med UNT tidigare i veckan.

Det fungerar så där. Samtalet mellan Plura och Mauro om kärleken, livet och döden är aningen styltigt. Svordomarna är fler än höjdpunkterna om man säger så. Av Hugo Hanséns regi märks inte mycket.

Ambitionen är förstås att i likhet med storheter som Bruce Springsteen och Elvis Costello ge publiken något mer än bara musik. Med facit i hand kan man nog konstatera att det hade varit smartare att satsa på direktkontakt med publiken, precis som Costello gjorde från samma scen för några år sedan. Då hade Plura sluppit spela rollen som sig själv och traggla den lite krystade dialogen med Mauro Scoccos spökröst.

Det är först när föreställningen är slut och det vankas extranummer som han riktar sig direkt till publiken. Det känns befriande. Avslutningen med en unplugged-version av "Nerför floden" med Plura sittande på sin stol och kompmusikerna stående runt honom är fin. Att han ibland sjunker ned i stolen under föreställningen är inte så konstigt. För fem veckor sedan halkade han på en isfläck och bröt vadbenet. Det är därför han vaggar runt med en stödpjäxa av plast på vänsterfoten och ibland grinar illa under den två timmar och 45 minuter (inklusive paus) långa föreställningen.

Över huvud taget finns inte mycket att klaga på när det gäller det musikaliska. Plura är inspirerad, och bandet med sonen Axel Jonson-Stridbeck som kapellmästare är skickligt. Tillsammans gör de tajta och uppdaterade versioner av bland annat "Kärlekens tunga" och "Landsortsgrabb". Andra höjdpunkter är "Blues för Bodil Malmsten" och "Nådens hand". Fast har man följt Eldkvarn ända sedan 3:ans spårvagn började rulla för närmare 40 år sedan känns det ändå lite märkligt att se och höra Plura utan vapendragarna Carla Jonson och Tony Thorén.

"Plura – en man av hjärtat" har spelats på Scalateatern i Stockholm under hösten. I UKK på fredagskvällen inleddes en vårturné som i april avslutas i Göteborg där det blir åtminstone fyra föreställningar.

Musikföreställning

"Plura: En man av hjärtat"

Plura Jonsson