Sport/Actiom
Titel: F1® The movie
Visas på: Filmstaden Luxe, NF Bio Gränby
I rollerna: Brad Pitt, Damson Idris, Kerry Condon
Regi: Joseph Kosinski
Speltid: 156 min
Betyg: 1
Det bär emot att behöva besöka Mall of Scandinavia för en pressvisning, men sällan har inramningen känts så passande som för denna 2,5 timmar långa reklamfilm för Formel 1. Redan i prologen registrerar jag fler varumärken än under promenaden genom gallerian. Titelprodukten förmår man emellertid inte sälja in. Det blir dött lopp om vad som lämnar mig mest oberörd: gokartscenerna eller dramat. Brad Pitt spelar den åldrade machomannen Sonny Hayes som ger sig i kast med att vinna Formel 1-turneringen, något han misslyckats med som ung och sedan dess grämt sig över.
Sport och film är två företeelser som plockar fram det värsta i varandra. Idrottens tävlingsaspekter blottlägger krystade dramaturgiska konstruktioner. Det man förväntar sig ska hända händer i precis den ordning det brukar. Först ser det hopplöst ut, men genom trägen trial and error och ett litet mirakel får Brad Pitt till slut svinga sin pokal. Sportfilmer gör bäst i att lägga intrigerna åt sidan och i stället fokusera på att omvandla kinetisk energi till bildflöden. Här finns gott om "Ben Hur"-potential i och med de höga hastigheterna och de spektakulära krascherna. Mystiskt nog har man låtit dränka racingsekvenserna i radiorock eller Hans Zimmers stråkar. Förmodligen vill man med denna paketering få F1-cirkusen att framstå som attraktiv, även om effekten blir rakt motsatt. Det är svårt att inte äcklas över hur mycket energi och pengar som läggs på att frakta bilar och människor till identiska asfaltsbanor utspridda över jordklotet.
"Det där är bara brus", säger Hayes om sociala medier och journalister. Han har motorolja i blodet och går igenom allt detta enbart för kärleken till att köra bil. Tyvärr tycks han, förutom i fel millennium, även ha hamnat i fel mästerskap och fel film. Formel 1 handlar enligt "F1® The movie" om att exponera varumärken i en meningslös kamp mot varandra. Sportens syften och regelverk framställs här som relativt godtyckliga, bästa vägen till seger är att utnyttja servicestopp genom att krascha med flit. Att man lyfter fram lite representativa anomalier i den kvinnliga ingenjören Kate (Kerry Condon) och den unge svarte föraren Joshua (Damson Idris) indikerar mest att produktionen påbörjats innan Trump avbeställde sådant mångfaldsarbete. Av allt att döma är Formel 1 ingenting som allmänheten borde börja med – snarare ska de vita gubbarna sluta.