Däremot är det lite oklarare vad eller vilka de har tänkt reta. DLKs bästa stunder på 90-talet var när de framförde samhällskritik genom den karaktäristiska humorn, medan det blev tokroligt uddlöst när de sjöng om ishockeyfrisyrer och flipperspelsmaniker. På Hugos sång tar det senare mest plats och det är svårt att inte påminnas om Magnus Ugglas metamorfos från fräck häcklare till småmysig familjeunderhållare.
De lyckliga kompisarna är sig lika
De Lyckliga Kompisarna 2010 är ganska likt De lyckliga Kompisarna på 90-talet. Frontmannen Martin Hällgren sjunger lika hetsigt, bandet spelar lika snabbt och de känns lika retstickiga som på den gamla goda tiden.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De Lyckliga Kompisarna
Hugos Sång
(Sound Pollution)