När turnébussar och långtradare står i kö för att angöra konserthus och arenor är det skönt att artister som Titiyo Jah finns. Hon sätter sig i skåpbilen tillsammans med två skickliga kompmusiker (Kalle Perlskog och Robin Lindvall) och ställer in gps:en på klubbscener.
Bagaget består av synthar och trummor plus en gitarr som används sparsamt. Det räcker långt för Titiyo.
Hon har nämligen det mesta som krävs för att leverera en riktigt bra och minnesvärd konsertkväll. En fantastisk röst, ett knippe starka låtar och inte minst en charm som få andra besitter.
Leendet är varmt, ögonen glittrar och hon känns totalt chosefri i sina många och ibland ganska långa mellansnack. Flera av ämnena känns igen från tidigare konserter. Det handlar mycket om hennes stora familj, inte minst pappa Ahmadu Jah, musikern som i fjol gick bort i sviterna av alzheimers sjukdom.
Anekdoten om när Ahmadu tog med sig en get hem till villan i Sollentuna tål att höras igen. Efter en tid slaktade och styckade han geten i källaren medan övriga familjen satt i tv-rummet och såg Lars Norén-pjäsen "Modet att döda". Enligt Titiyo är den historien bara ett exempel på hur det är att växa upp mitt i en svensk-afrikansk kulturkrock. Man tror henne.
Och man tror på Titiyo även när hon sjunger. Där finns inlevelsen, utlevelsen och kärleken till musiken. Sådant går inte att fejka utan att bli avslöjad.
När hon för några år sedan övergick till att sjunga på svenska gick karriären in i en ny fas. Albumet "13 Gården" blev en stor framgång och en sorts återkomst i rampljuset. Sedan dess har det bara blivit ett singelsläpp ("Som ingenting" släpptes i fjol).
De nyare låtarna med svensk text kompletterar Titiyo med uppdaterade versioner av äldre hits som "Come Along", "Longing for lullabies" och inte minst genombrottslåten "Talking to the man in the moon".
Den sistnämnda släpptes 1989, det vill säga för precis 30 år sedan. Många andra artister hade byggt en hel turné på ett sådant jubileum, plockat in manusförfattare och kallat konserten för en föreställning. Men det gör inte Titiyo, låten blir en i mängden och snacket sköter hon själv.
Som sista extranummer bjöd Titiyo, med Kalle Perlskog på trummor och Robin Lindvall på synth, på en blytung version av "Drottningen är tillbaka". Måtte hon vänta länge med att abdikera.