Konsert
Siri Karlsson
(Maria Arnqvist och Cecilia Österholm)
Uppsala konstmuseum, torsdag
I salen på Uppsala konstmuseums nedersta våning står ett 20-tal stolar glest utplacerade. Få åskådare och ingen trängsel, helt enligt de rådande riktlinjerna.
Faktum är att de flesta av de få stolarna faktiskt står tomma när duon Siri Karlsson, det vill säga Maria Arnqvist och Cecilia Österholm, tillsammans med trummisen Jonna Löfgren och basisten Mattias Gustavsson stiger upp på scenen. Det beror knappast på ointresse. Snarare speglar frånvaron av publik den olust och rädsla som coronautbrottet fört med sig.
Desto mer glädjande att flera tusen människor följde konserten på sina skärmar. Den knappt en timme långa spelningen strömmades nämligen på Uppsala konstmuseums Facebooksida. Uppemot 5 000 visningar var noteringen på fredagsmorgonen.
Att beskriva Siri Karlssons musik med ord är inte det lättaste. Varje adjektiv kan egentligen kompletteras med dess motsats. Här finns mjuka melodier och anarkistiskt punkig utlevelse. Stramhet och utflippade improvisationer. Tropisk värme och arktisk kyla. Suggestivt och fascinerande är bara förnamnet.
På album efter album har de oförtrutet utforskat den musikaliska kontinent som de placerat sig själva på. Senaste skivan "Horror Vacui" kom i fjol och visade ett Siri Karlsson på toppen av sin förmåga. Men det 18 minuter långa och slösande rika titelspåret fick vi tyvärr inte höra under torsdagskvällen. Kanske i längsta laget för en 55-minuterskonsert.
Men vi fick lyssna till en hel del annan stämningsskapande musik. Cecilia Österholms nyckelharpa och Maria Arnqvists altsaxofon lät kanske allra bäst i det sista numret, "Tid". Underbart att höra altsaxens blå jazztoner möta nyckelharpans vemodiga stråk(e).
Men den kompositionen var knappast typisk. Det var fullt pådrag i de flesta låtar. Duons specialinstrument fick ofta stå tillbaka för syntar och inte minst Jonna Löfgrens trummor. Som hon spelar när hon får feeling! Även basisten Mattias bidrog till att ge Siri Karlsson tyngd och puls. Ljudteknikern Anton Sundell lyckades balansera det hela föredömligt.
En eloge till konstmuseet och Siri Karlsson som genomförde konserten. Få åhörare på plats, avstånd mellan stolarna och livestreaming med en stor publik framför bildskärmarna – välkomna till våren 2020.