Författaren Henning Mankell kommer nog för överskådlig framtid vara synonym med sin uppdiktade polis Wallander, en figur som fortsatt sitt fiktiva långt efter att Mankell släppt honom fri. Tolv böcker blev det sammanlagt, den sista ”Handen” så sent som förra året, även om den var skriven långt tidigare.
Lika frekvent omskriven är inte direkt huvudpersonen Fredrik Welin i ”Svenska gummistövlar”. Trots att föregångaren ”Italienska skor” är en av Mankells största internationella framgångar har det dröjt ända sedan 2006 innan uppföljaren nu kommer. Redan i förra romanen fick drygt 60-årige Fredrik konfronteras med sitt förflutna då han fick veta att han sedan 30 år hade en dotter, Louise. Hon spelar en viktig roll i handlingen även nu, liksom journalisten Lisa Modin som Fredrik ensidigt blir förälskad i.
Han är sedan länge bosatt ensam i en liten stuga i yttersta havsbandet, dit man bara tar sig med båt. En natt börjar huset att brinna och det enda han får med sig ut är ett par gummistövlar, båda av modell vänsterfot. ..
Det finns ett brott här men det är inte det primära i handlingen. Det handlar snarare om människorna; om kärlek, svek, ansvar, åldrande och livshållning. Mankell borrar sig med sedvanlig empati in i individerna och ser dem i all deras skröplighet med en kärleksfull blick. Det är inte lätt att leva, vilket alla inblandade här skulle skriva under på. Boktitlarnas fotbeklädnader blir en slags metafor för livsvandringen.
Mankell har som vanligt ett bra öga för detaljer och ett lika vackert som drivande språk. ”Svenska gummistövlar” är svår att lägga ifrån sig.