En krona värd mer än allt annat

Sällan har väl den monarkistiska ångesten ringlat sig så snyggt mot kameran som i Netflix nya jättesatsning ”The crown”.

Elizabeth och Georg VI på väg mot altaret. För en gångs skull har kungen inte en cigg i näven.

Elizabeth och Georg VI på väg mot altaret. För en gångs skull har kungen inte en cigg i näven.

Foto: Alex Bailey

Recension2016-11-06 21:35
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det har gjorts mer än en spelfilm och serie som tar sig an den brittiska monarkins ständiga uppgång och fall genom historien, men sällan lika glimrande elegant som i ”The crown”. Redan från öppningsscenen där kung Georg VI hostar blod på toaletten och den därpå där prins Phillip av Grekland och Danmark avsäger sig sina titlar för att ingå äktenskap med Elizabeth – alltså den drottning Elizabeth som alltjämt är still going strong – finns de där: de små skiftningarna i ansiktena, de förstulna blickarna och meningar som hänger kvar i luften och dallrar i de fina salongernas kristallkronor tillsammans med all tobaksrök.

Om man som jag är förtjust i stordåd och extravagans som samtidigt på något sätt är återhållen är ”The crown” snudd på perfekt in i minsta detalj. Det är ståtligt, förstås, men det frossas inte. Det storslagna och rojalistiskt euforiska tillåts bara små utbrott, som när den döende kungen åker ut till lantstället eller när Winston Churchill är på väg för att installera sig själv som premiärminister igen och man ser de jublande massorna utanför bilarna och det gnistrande fyrverkeriet från fotografernas blixtlampor. Som desillusionerade guldfiskar guppar de fram i sina skålar.

Eller ja, kanske inte Churchill, som i evige favoritskådisen John Litghows skepnad är en bullrig, men åldrande excentriker som vet precis hur man gör en effektfull entré och alltjämt kan sy ihop ett blödande kungadöme med väl valda ord. Matt Smith är också ypperlig som Prins Phillip, som får lägga sordin på sin macholäggning och vara hemma med barnen och välja tapeter när Elizabeth (imponerande känsligt kluvet spelad av Claire Foy) ideligen hoppar in i Rollsen för att dra till Buckingham Palace. Skrällen är Ben Miles (från ”Coupling”) som stallmästaren vars totala stramhet kontrasteras av den närmast sprittande blicken.

Det är förstås ytterst passande att det mesta är exakt så behärskat förmedlat som man kan tänka sig att livet i skuggan av kronan är. Desto mer slår man på stora trumman och säger saker rätt ut när själva essensen ska bankas in: det finns ingen plats för känslor och personliga utsvävningar; det finns bara plats för plikten, och inget annat före eller jämte den.

Känslorna måste kapslas in. Eller bara låta sig gå upp i rök som från de ständigt pyrande cigaretterna i deras händer.

Fotnot: "The crown" säsong 1 finns tillgänglig på Netflix.

Läs mer om