En lekfull och trivsam nykomling

När man traskar förbi lokalen på Klostergatan i det gastkramande vintermörkret ser det oförskämt varmt, mysigt och trevlig ut. Man vill bara in. Helt rätt, ska det visa sig. Klostergatan 5 är en ypperligt fin nykomling på stans krogscen. Väl inne i värmen slås man av hur litet det är, men ack så väldisponerat. Ett långbord i mitten, sittplatser i själva ”skyltfönstret” ut mot gränden och några småbord samt sittplatser direkt vid köksbänken. Det gäller att gilla läget, den som inte tycker om att dela bord och vara del av en blossande gemytlighet har säkert andra ställen överst på sin lista. Ljudnivån kan också bli hög. Men patrullen trivs i den småtrånga, nordiskt industri-chic-aktiga miljön.

Bistrokänslan är stark och menyn pekar även i den riktningen. Fokus ligger på ostar, charkuterier, snacks och mellanrätter. Många råvaror är av lokalt ursprung.

Det är lätt hänt att man kastar sig över mellanrätterna direkt, men att ta in några starters är en mycket god idé. Patrullen har slukat ett fat med lufttorkat ytterlår från Frantzéns charkuterier som smälte i munnen och gav upphov till lyckliga utrop. En osttallrik med Påverås brun, från mejeriet i Falbygden, var också klart njutbar.

Mellanrätterna är inte stora, men det händer en hel del på tallrikarna. Ta till exempel den lättgravade laxen, som har sällskap av syrligt äpple, gräslöksemulsion, forellrom, friterad potatis överströdd med tång och på toppen en liten blomma av kålrabbi fylld med cidervinägersenap blandad med färskost. Så mycket som pågår, ändå infinner sig harmoni. Den bakade rotsellerin tillhör också topparna. Sellerin är saltbakad och picklad, där granskott, lingon, brynt smör och picklade senapsfrön har kombinerats till smakmässig perfektion.

Ängsholmens mozzarella serveras tillsammans med ”umamibränd aubergine” och karl johan svamp-vinägrett. Auberginen är härligt söt och umami-stinn, men rätten är, liksom många andra, kall och då den är tämligen fet faller det inte helt väl ut. En ”fettfest” som föll mer i smaken var den kokta havskräftan, som kom med talg, chorizo-crust och brynt smör.

Den uppländska råbiffen är en utbankad skiva oxfilé fylld med dijonkräm och gulbeta. På toppen finriven gravad äggula och friterad kapris. Härligt med en hel bit kött och sällskapet är även på topp. Krämigt, sött, salt och knaprigt.

Lekfullheten återfinns även bland de få efterrätterna. Det bakade äpplet är täckt av ett stort mandelflarn, toppad med en enorm klick ingefärsskum samt några lätta flagor rosépeppar och några skott korianderkrasse. Sött, syrligt och knäckigt. Och kul.

Ett roligt grepp är också fattiga riddare ”på gårdagens Linnébulle”. Men den tjocka skivan blir lite degig. En lite tunnare bit bulle, gärna stekt i saltare smör hade passat bättre till den fina svartvinbärsglassen som kommer till.

Klostergatan 5 har onekligen hittat en egen nisch. Samtidigt påminner de om ett annat ställe, nämligen Dryck, och hur de jobbade när de var nykomlingar. Mycket av maten är förberedd, och man kunde gärna önska fler varma rätter för att fullända comfort food-känslan, som ändå är god. Det är dock randanmärkningar. Ett besök på Klostergatan 5 är upplyftande. Inte minst också för den rara servicen och uppsluppna stämningen, utöver själva matupplevelsen.