En självlysande rockfest

Haerdsmaelta röjer vidare mot nya stordåd på andra ep:n "The whiter album".

Haerdsmaelta spelar på D12/Costeau på lördag tillsammans med lika lokala Ordos och finlandssvenska Craneium.

Haerdsmaelta spelar på D12/Costeau på lördag tillsammans med lika lokala Ordos och finlandssvenska Craneium.

Foto: Fotograf saknas!

Recension2016-11-12 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kärnfulla rockmarodörerna Haerdsmaelta från Uppsala är tillbaka med andra given i sin tänkta ep-trilogi. "Atom heart mother fuckers", som släpptes för mindre än ett år sedan, bjöd på några köttigt hårdsvängande slevar som fick en att hungra efter mer. Som tur är ligger de inte på latsidan.

"The whiter album" öppnar med en stämningssättare som avlöses av en ny välpolerad pärla i form av "Get ready (time to die)", som har det där självlysande drivet som all bra rock strävar efter, men sällan når. Det rappa trumjobbet är inte sällan själva reaktorn, i gott sällskap med den manierade sången och gitarrerna. "Torch the twat" har ett mindre hetsigt men lätt hypnotiskt anslag, vilket funkar lika fint som punkstänkaren "Street beats", som låter som en gammal fin Snuffed by the Yakuza-dänga. Samtidigt går det överstyr i "Born to be idle" och allt blir bara så klämmigt att det känns väldigt corny.

Hoppas på att väntan på nästa del blir lika kort som tidigare.

Rock Haerdsmaelta

The whiter album

(Open Mind Records)