En upplevelse som går i väntans tecken

Performance

Advent

Digital föreställning på Uppsala konstmuseum.

Lördag 28 november.

Det är något bittert med omständigheterna kring hur den avslutande delen av Tove Berglund och Ludvig Daaes trilogi om årets högtider, Julen, i sista stund fått stöpas om. Att julen blir inställd är ju en realitet som vi måste vara beredda på i denna pestens tid. Men lyckligtvis tar kreativa hjärnor vid när sammanslutningar på över åtta personer inte är tillåtna och teatrarna har fått stänga. Julen har förvandlats till Advent, en upplevelse som går i väntans tecken och som sätter familjen i fokus.

Det börjar, liksom i de tidigare delarna, med en soundwalk till en app. Men till skillnad från tidigare, då promenaden ägt rum på väl avgränsade platser som Botaniska trädgården, så sker den denna gång mitt i stadskärnans myller där kommersen rullar på i sedvanlig takt. I lurarna får jag höra på stämningsfull julmusik skriven av Bern Karsten Sannerud. När jag når vissa specifika platser på kartan aktiveras korta ljudklipp där man får höra allt från julklappens historia, statistik om våld i hemmet och personliga anekdoter från upphovsmakarnas liv. Det är uppseendeväckande hur en plats som är så välförankrad i min vardag kan förvandlas så med hjälp av ett enkelt gränssnitt och en GPS. 

Huvuddelen av upplevelsen, den som tidigare skulle ägt rum på Uppsala konstmuseum, äger istället rum hemma. Två stora paket har tidigare levererats hem av duon, iklädda full tomtemundering med guldglitter och coronasäkrat lösskägg. Väl hemma igen efter den knappt timmeslånga promenaden får vi – jag och min pojkvän – nu öppna paketen. Det är nu den riktiga transformationen sker. I ett litet paket finns en färgad glödlampa och instruktioner på att byta ut min vanliga belysning. I ena lådan finner vi ingredienser till en delikat pizza med pizzasallad, måhända en vinkning till alla dem som kommer att få tillbringa julen ensamma i år. I andra lådan finner vi föremål för dukning och numrerade paket. Vi lotsas nu igenom en dramaturgi styrd av brev med instruktioner för hur vi ska fortsätta kvällen. Vi har roligt, vi kladdar med vattenfärger som vi fått och vi pratar om olika vägskäl i våra liv. Jag undrar hur kvällen sett ut för deltagare som lever i konfliktfyllda familjekonstellationer där en felskuren rödkål skulle kunna trigga igång ett gräl? 

Det sista kuvertet innehåller en adventskalender, förhoppningsvis ett tecken på att Julen kommer tillbaka nästa år. Kvällen slutar alltså med hopp.