Sakprosa
Fatima Bremmer
Ligan: Klarakvarterens blodsystrar eller En märklig explosion av kvinnlig intelligens
Bokförlaget Forum
Efter "Ett jävla solsken", biografin över Ester Blenda Nordström, skildrar Fatima Bremmer i "Ligan" en grupp banbrytande kvinnliga Stockholmsjournalister vid förra seklets början. Av de tio som är bokens liga, är de flesta i dag väl utforskade, men förblir med undantag för Elin Wägner, Ellen Rydelius och Ester Blenda Nordström fortsatt ganska okända för en bredare publik.
Célie Brunius, Agnes Byström-Lindhagen, Elin Brandell, Gerda Marcus, Elisabeth Krey, Vera von Kraemer och Ellen Landquist bidrog både till att förändra den svenska journalistiken och till att modernisera samhället. I början fick de öknamnet "pennskaft" (därav titeln på Elin Wägners roman "Pennskaftet"), men där fanns också redaktörer som rekryterade kvinnor. Decennierna runt förra sekelskiftet var en ekonomiskt, socialt och politiskt omvälvande tid, som oavsett samhällets motstånd också gynnade kvinnors frigörelse.
Ligans medlemmar var inte bara aktiva inom rösträttsrörelsen, fredsrörelsen och samhällsfrågor, utan också i det nygrundade svenska Rädda Barnen och engagerade för att rädda judiska flyktingar under andra världskriget. "Ligan" är därför inte bara en berättelse om de tios respektive arbete, samhällsengagemang och privatliv, utan också om ett samhälle statt i förändring och om ett Sverige före, under och kort efter de två världskrigen.
Allt detta tecknar Fatima Bremmer både brett och detaljerat. Materialet hon rör sig med är stort, inte minst den kvinnohistoriska och biografiska litteraturen. Ibland drunknar nästan historien om Ligan i mer perifera personer och allmänt kända eller mindre viktiga detaljer. Å andra sidan utesluts annat spännande, som brevväxlingen mellan kvinnosaksideologen Ellen Key och John Landquist kring Greta Beckius opublicerade roman "Marit Grene", som Bremmer ändå refererar till apropå Ellen Landquists studentroman "Suzanne" (utspelar sig i Uppsala). Historien om Beckius, Landquist och de båda romanerna är numera i feministiska sammanhang ikonisk, vilket också gör att den knådas om och om igen och med allt färre källhänvisningar. Annars är Bremmer en fenomenal berättare med viss dragning till det dramatiska, vilket får henne att stundvis närma sig romanformen.
Kvinnohistoria måste ständigt hållas levande för att inte falla i glömska. Just därför, och i synnerhet nu när kvinnohat på många håll återigen blossar upp, är "Ligan" en mycket aktuell bok.