Drama/Komedi
Titel: Det började med min mamma
Visas på: Filmstaden Luxe, NF Bio Gränby
I rollerna: Leïla Bekhti, Jonathan Cohen, Joséphine Japy
Regi: Ken Scott
Speltid: 103 min
Betyg: 3
"Det började med min mamma" är en hyllning till mammor överallt – och till Sylvie Vartan, den franska sångerskan som fick tonårshjärtan att brisera på 1960-talet med sin yé-yé-musik. Filmen bygger på en självbiografi av Roland Perez, en känd fransk advokat och medieprofil, och drog en halv miljon fransoser till biograferna under premiärveckan.
År 1963 föds Roland med klumpfot. Enligt dåtidens medicinska kunskap innebär det att han aldrig kommer kunna stå upp utan stödskenor, men mamma Esther (Leïla Bekhti) vägrar acceptera att hennes son är funktionsnedsatt. Hon vägrar även lyssna på läkare, skolmyndigheter och grannar som försöker övertala henne att inte hålla sonen instängd. Allt hon vill är att Roland ska få ett fantastiskt liv och kunna gå som alla andra – och ve den som insinuerar att hon inte vill sitt barns bästa.
Fram till att Jonathan Cohen dyker upp som "27-årige" Roland är filmen utsökt. Roland växer upp i en lägenhet full av starka kulörer, högtflygande känslor, hala linoleumgolv och 1960-talsmusik som är lika svängig som människors byxor. Leïla Bekhti lyser starkast som den överbeskyddande mamman Esther. Hon rör sig mellan alla tänkbara känslolägen: gråter, skriker, övertalar och charmerar. Ingen blir överraskad ifall Bekhti får en César-nominering, Frankrikes största filmpris. Komikern Jonathan "JoCo" Cohen, i rollen som vuxne Roland, tar för ovanlighetens skull en dramatisk roll och levererar en gripande prestation.
När filmen når halvtid är det som att den inser att den har 30 år kvar av Rolands liv att berätta och bestämmer sig för att stressa sig igenom resten. Vi klipper från en gravidmage till att tre barn redan är födda och står på benen. Tårar hinner inte ens formas innan vi kastas fram i tiden igen. Rolands fru Litzie (Joséphine Japy) används mest som kortlivad rekvisita medan hans fem syskon, som bidragit till den tidigare härliga familjedynamiken, försvinner helt och aldrig dyker upp igen.
Den må spreta i andra halvan, men som kärleksfull mammahyllning fungerar "Det började med min mamma" ändå alldeles utmärkt. Det är svårt att inte vilja slå en signal när eftertexterna rullar.