Man brukar tala om The Great American Songbook, men då är det den äldre sångskatten med namn som George Gershwin, Irving Berlin, Jerome Kern, Cole Porter, Harold Arlen, och Richard Rodgers. När trion Mikael Wiehe, Ebba Forsberg och Plura Jonsson är ute och turnerar med American Songbook är det Bob Dylan, Leonard Cohen, Tom Waits, Tom Petty och Bruce Springsteen som gäller. Fast på svenska.
Mikael Wiehe är förmodligen landets meste översättare av dessas texter, inte minst just Bob Dylan. En del av de låtarna har nästan gjort till sina egna, några gånger med bättre – och mer aktuella – texter än förlagan. Nyligen kom ett album med 33 Dylantolkningar av honom, och självklart framfördes några av dem på Uppsalabesöket. Hans skorrande skånska gör sig ju också bra i översättningarna.
Ebba Forsberg kom tidigare i år med albumet ”Omväg hem” där hon tolkar Tom Waits och flera av konsertens höjdpunkter kom med det materialet, även om hennes dragspel tyvärr gick sönder i början av framträdandet. Nästan som en rad av Tom Waits det också. Hon och Wiehe samarbetade också med albumet ”Ta min vals”, låtar av Leonard Cohen, och titellåten där blev också den en av behållningarna under kvällen. Texten där har ju vandrat genom språken, ursprungligen skriven av Federico García Lorca, till engelska av Cohen och så till svenska av Wiehe. Roligt att Ebba Forsberg fått mer uppmärksamhet på senare tid, hon sjunger fantastiskt bra. Hennes mångåriga roll som körsångerska måste vara en av tidernas slöserier med talang.
Plura Jonsson är väl nu för tiden mest förknippad med matlagning. Men här behöll han kläderna på sig och sjöng ovanligt bra, om det nu var för att låtarna inte var hans egna och han måste skärpa intonationen lite mer. Scennärvaro och tolkningsförmåga hade han som vanligt fullt upp av.
Den musikaliska inramningen var enkel, Nisse Karlssons pianospel (och sporadiska orgel) och Ola Gustafssons gitarr, banjo och mandolin betydde mycket för helheten.
Alla de medverkande är ju starka personligheter och scenrävar vilket gjorde att publiken i det fullsatta Konserthuset kunde vara nöjd.
Lite tråkigt var det när texter står så mycket i centrum som här att ljudet för ovanlighetens skull i Konserthuset inte alls var bra. Där är man bortskämd – eller egentligen vad man självklart ska begära – med en superb ljudbild. Här var det vasst och odistinkt, med obalans mellan instrumenten. Det var ju ändå ingen svår sättning: gitarrer, och piano/orgel.
Tråkigt på en annars mycket fin konsert med många bra tolkningar.