Uppsalas längsta festival går mot sitt slut. Startskottet avlossades 20 april och först på valborgsmässoafton nås mållinjen. Galashowen i stora salen på Uppsala konsert & kongress är förstås höjdpunkten.
Den två timmar och 20 minuter långa föreställningen leds med säker hand av Carl Tillenius, som är som klippt och skuren för rollen eftersom han är både trollkarl och komiker.
Han inleder med att berätta att han gjorde sitt första trolleritrick redan på BB när han lyckades med konststycket att komma ut ur kvinnan som låg mitt emot hans mamma i förlossningssalen.
– Fast det det där minns jag inte själv, det har mina fosterföräldrar berättat, säger han och sätter tonen för sina mellansnack under kvällen.
Nio artister hinner han presentera han innan showen är över. Till höjdpunkterna hör den ryska superdivan Katinka, alias brittiskan Abigail Collins, som stapplar in på scenen iförd ballerinaklänning och ett par rödvita trafik-koner av varningstyp (!) på fötterna. Hon lyckas få upp den lyckligt ovetande Uppsalabon Peter ur publiken till scenen.
Därefter väntar tio minuters sanslös akrobatisk dans till Tjajkovskijs "Svansjön" parat med en grovkornig humor som lockar till skratt. De som hade med sig barnen till föreställningen fick möjligen besvara en del jobbiga frågor efteråt.
En och annan longör senare (inte minst spanjoren Woody Aragóns nummer med spelkort och två åskådare på scenen är lite för långt och enformigt) dyker finländske komikern André Wickström upp.
Han är känd från tv-program som "Solsidan" och "Parlamentet" och pumpar på med effektiva men inte särskilt originella betraktelser ur den medelålders mannens synvinkel. På sjungande finlandssvenska förmedlar han insikten om att barn är som fjärtar: man gillar ens egna men har svårt för andras.
Att den svenske jonglören Johan Wellton får avsluta föreställningen är logiskt. Han är extremt skicklig och värmer först upp med ett magiskt tärningsnummer innan han plockar fram sina gula bollar.
Riktigt alla bollar studsar inte som han tänkt sig, men vad gör det? När han i sista numret tejpar för ögonen, ställer sig på en stol som i sin står på ett bord och börjar studsa och jonglera med ett halvdussin bollar så handlar det om underhållning på hög nivå. Den tajming och det bollsinne han visar prov på är inte av denna världen.