Det inleddes med en ouvertyr (Mozarts till ”Teaterdirektören”) och avslutades med en dryckesvisa, alltså precis som en konsert den lite udda helgen Trettondag ska genomföras. Konfektasken var fylld med utsökta praliner av Mozart, Straussarna, Puccini, Verdi och ett antal till. Här fanns heller inga bitar som ratats och blev över. Orkestern markerade det högtidliga och festliga med frackar och långklänningar. En del nya ansikten kunde konstateras i den jämställda ensemblen också.
Gästdirigenten Stefan Klingele höll med varm hand ihop det hela. Han bjöd på en stunds komik också när han med konduktörsmössa skickade iväg en hyllning till tågen, inte förväntade ”Jernbanegalopp” av Hans Christian Lumbye, utan mer okända ”Bahn frei Polka” av Eduard Strauss. Förmodligen skriven när tågen gick i tid.
En annan Straussbroder, Josef; litade dock inte på den rälsbundna kommunikationen utan skrev en polka om slädfärd, också den fint framförd av orkestern om blev så yster så att kontrabasisten Sigrid Granit snurrade runt sitt stora instrument. Att orkestern tydligt hade alla hästar hemma visade man också i Franz von Suppés dramatiska ”Leichte Kavallerie”.
Sedvanligt gästades konserten av två skickliga vokalister. Denna gång sopranen Karolina Andersson och tenoren Adam Sanchez som kompletterade varandra fint, Andersson som en mer kontrollerad storasyster och Sanchez som den spjuveraktiga lillbrorsan. Båda fick blomma ut solo i välkända örhängen som ”O mio babbino caro”, ”La Donna é mobile”, ”Granada” och ”Glitter and be gay”.
Självklart också förstås några duetter. Johann Strauss’ ”Klockduetten” ur ”Läderlappen” (ingen urvattning till Batman här inte) gjordes vackert och känsligt liksom första extranumret ” Schenkt mann sich Rosen in Tyrol” ur Carl Zellers ”Fågelhandlaren” (ett svar även i veckans Melodikryss i P4). Desto uppsluppnare blev det i avslutande: ”Dryckesvisan” ur Giuseppe Verdis ”La Traviata” där sångarna belönades med varsitt glas bubbel.
Hög klass genomgående alltså. Enda smolket i champagneglaset var att det emellanåt var svårt att uppfatta sången, jag satt ändå ganska nära scenen. Om det var ett balansproblem mellan orkester och sångare, akustik eller annat vet jag inte. Det allra mesta funkade dock fint. Kaspar. Melchior och Balthasar skulle säkert ha skänkt guld, rökelse och myrra till detta.