Helveteslång roman har hållit sig frisk och levande

Roman

George Eliot
Middlemarch
Övers. Hans-Jacob Nilsson
Albert Bonniers förlag

George Eliot var kvinna och hette Mary Anne Evans. Hon föddes i England 1819 och skrev under manlig pseudonym. I förordet till Hans-Jacob Nilssons heroiska nyöversättning av "Middlemarch" berättar litteraturvetaren Ingrid Elam om henne och romanen, som från början bestod av åtta böcker. Böckerna har nu samlats i en volym på nästan 1 000 sidor. Frågan om huruvida det är värt mödan infinner sig.

Svaret blir ja. Friskt och lättillgängligt och utan att förlora tidsfärgen återges vad 1800-talets människor tänker, säger och gör. Deras värld är väsensskild från vår men de är häpnadsväckande lika oss; lika blinda, lika benägna att låta petitesser fördunkla sina liv.

Med klarsyn och vass penna tecknar George Eliot bilden av sin samtid, där bördshögfärden och ärvd rikedom får ge plats för en ny arbetande medelklass. Själv levde hon på sin penna som översättare och författare och i "Middlemarch" sjunger hon arbetets lov. Äktenskapet som stöts och blöts i romanen var inget för henne. Hon levde i ett fritt förhållande med en gift filosof och kritiker.

Middlemarch är George Eliots namn på ett stycke engelsk landsbygd. Det har sagts att boken handlar om landsortsliv. Det tycker inte jag. Den är mer än något annat en kärleksroman om enskilda människoöden.

Samtiden skällde på "Middlemarch" för de många personerna, de många bihandlingarna och de många resonemangen. Vid bok åtta tycks George Eliot rätta in sig bland romantikerna och släppa loss Storm und Drang, det vill säga blixt och dunder, medan tårarna flödar och kvalen går. Det är ganska hemskt.

Men fram till dess är det underbart att läsa om bokens många personer, däribland om den vackra, unga och rika Dorothea med dille att göra gott. Hon gifter sig med en elak gubbstrutt som visar sig vara en petimäter. Men författaren ser också denne mans ensamhet. Det är i de komplexa personporträtten som George Eliot visar sin klass. Hon ser dumheten, de kapsejsade drömmarna, det iskalla klättrandet på samhällsstegen och den hederliga arbetsamheten.

Personerna i "Middlemarch" är vrickade som vi alla i sin kärlek, sin svartsjuka, sin jakt på framgång och uppskattning. Det är märkligt hur denna helveteslånga roman har hållit sig frisk och levande i mer än 150 år.