Kvinnoskildring full av kraft och sjudande raseri

Roman

Anna-Karin Selberg
Utsidans klass
Wahlström & Widstrand

"Utsidans klass" kretsar kring den skandal som i metoos kölvatten skakade Svenska Akademien och offentligheten hösten 2017. Nu träder Anna-Karin Selberg också fram som den vars våldtäktsanmälan mot den så kallade Kulturprofilen ledde till rättegång och till en fällande dom.

Efter Dagens Nyheters intervju med henne (5/9) kan jag inte annat än att läsa boken som självbiografisk, samtidigt som fiktion alltid ska läsas på fiktionens premisser, och som sådan är "Utsidans klass" en enastående roman.

I öppningsscenen följer huvudpersonen A-K pressuppbådet utanför Börshuset minuterna innan Sara Danius kommer att avgå som Akademiens ständiga sekreterare. Romanens handling, där det förflutna och nuet varvas utan någon kronologisk ordning, rör sig mellan hösten 2017, då anklagelserna mot romanens JC briserar i Dagens Nyheter, och våren 2018, då åtalet mot honom väcks. Efter sin anonyma medverkan i tidningens artikel fattar A-K det länge uppskjutna beslutet att polisanmäla brottet. Konflikten mellan A-K och hennes högskola, där vissa personer har band till JC och hans krets, skulle faktiskt räcka till en modern universitetsroman.

Förutom jaget finns där en annan röst som hon hela tiden resonerar med eller argumenterar emot: hennes döda mamma, advokaten Elisabet Selberg. Idén är enkel – de viktigaste personerna i våra liv förblir i oss alltid närvarande – men här blir den till en originell variant på en inre monolog.

Minnena från A-K:s barndom och uppväxt varvas också med handlingen och uppenbarar tidlösa mönster i sexuellt våld mot kvinnor. Anna-Karin Selberg har hittat en formel för att komplext skildra de psykologiska processer och det känslomässiga kaos som hos huvudpersonen följer på att ha utsatts för sexualbrott, och som till slut får henne att anmäla. Allt detta utan att låta henne fastna i rollen som offer. Jag vet inte när jag senast läste en kvinnoskildring så full av kraft och sjudande raseri.

Jag sveps med, men inte utan förbehåll. Berättelsen har också ett osympatiskt drag. Bland alla verkliga personer som figurerar med sina fulla namn omnämns några i mindre smickrande ordalag, trots att de entydigt tog ställning mot Kulturprofilen, eller inte ens deltog i striderna inom Akademien. Det gör att det vilar något ogint över en berättelse som annars talar med en imponerade styrka.